God morgon. Det är den längsta sommaren? För mig. Fem veckors semester (+ ett par dagar innan midsommar). Så lyxigt på alla sätt och vis. Mitt mål på sommaren brukar vara att bli uttråkad, för på andra sidan rastlösheten finns den, kreativiteten. Så funkar barn, men nog även vi vuxna. De dagar jag får dåligt sammis över att jag är ledig (fyfan vilken ovärd känsla men jaa man är ju en produkt av samhället) försöker jag erinra mig om hur värdelösa många vintermånader är och att jag minsann kan jobba mer intensivt då i stället. Och passa på att chilla nu. Och så har jag kanske inte JÄTTEmånga somrar som barnlös kvar? Alltså om man ska vara realistisk. Vet inte varför jag hamnar i försvarsposition? Jag gör väl vad jag vill med min tid!! Ingen har sagt något!! Lägg av nu Flora. Skriver detta från västkusten. Bohuslän. Rolig grej är att ingen kallar Skånes västkust för västkusten, har ni tänkt på det? Hur som helst. Är på min pappas landställe med honom och mina småsyskon. Häromdagen var min storebror Viggo här med sina söner också: Vi hittade en tångsnälla! Så. Jag smörjer in armar och öron, säger "skrik inte, prata i normal samtalston", högläser Loranga för dem (och garvar MYCKET), men även högt ur den roman jag själv tagit med mig. Mina småsyskon (6 och 8 år gamla) blir lätt rastlösa när vi är nere på klipporna, och jag vill helst ligga och läsa min egen bok, men jag har märkt att de gärna lyssnar på vuxenromaner också! Jag censurerar såklart vissa saker, men jag märker att de snappar upp olika ord, frågar om karaktärerna och att de lugnar ner sig till ljudet av min röst. Har ni testat? Toppengrej. Nu läser "vi" Eufori av Elin Cullhed, som jag aldrig läste klart i våras. Under tiden letar de snäckskal, nedslipade glasbitar och försöker fånga tångräkor eller andra djur. En sak förresten. Är mycket medveten om att min sommar glorifieras här på bloggen, men ingen människa går ju fri från stress, ångest, konflikter och diverse göromål. Det säger sig självt men det känns ändå viktigt att ändå nämna. Paris Hilton bajsar också. Den grejen. Minns för många år sedan när Kenza var på Maldiverna och jag var så avis på det där turkosblå havet och de små baddräkterna. Men så slog det mig att: Kenza står också i kö. Kenza bär också tunga matkassar. Kenza bråkar också med sin kille och nojar över kompisrelationer och får värmeslag. Hehe. Märks att jag är lite nojig just nu? Oh well. Gjorde mig fin för pappa och småsyskonen i förrgår :--) Smycken från Bluebillie, klänning från Stories. Vill ni ha ett serietips sådär apropå ingenting? Jag och Johan började kolla på White Lotus (HBO) häromdagen och satan vad kul det ääär. Handlar om ett gäng olika personer som semestrar, eller jobbar på, ett lyxhotell på Hawaii. Man får möta pappan som tror att han ska dö och därför vill bonda med sin son, den mycket förfriskade och andliga kvinnan som ska sprida sin mors aska, tonårstjejerna som är så woke att de slår knutar på sig själv och det nygifta paret på smekmånad, vars sömmar redan börjar spricka. Bland annat. Har lagat en jättegod grej också: tomat- och nektarinsallad med halloumi och senapsfrö. Enligt ett recept av Molly Baz. Har aldrig lagat något med senapsfrö förut, men man steker (glömt bort den rätta termen?) de i olja så att de får färg och börjar poppa, då luktar de typ popcorn. Smakar inte senapigt utan snarare nötigt! Slutligen. Ett musiktips till alla andra sköra människor där ute. Som vill känna alla känslorna. Min kompis Johanna Svensson har äntligen släppt sitt album! Vatten och sång heter det. Minns ni att jag skrev om det när vi var ute och seglade den där gången – att vi lyssnade på låtarna och alla satt och grät i sittbrunnen? Är heltokig i texterna. Sången känns så uppriktig, som om hon sjunger till en själv och ingen annan. Min favorit: Mysteriet med det försvunna hjärtat.
