Kom hem från Österlen (där jag varit på bröllop) i söndags och möttes av en syn: En kille med sina olika intressen. Tenniskläder, alla musikgrejer framme och en pastadeg på gång!! Jag satt på köksbänken och kollade på medan han grejade. Vi tittade på en dokumentär som Julia hade tipsat oss om, Apolonia, Apolonia. Den danska dokumentärfilmaren Lea Glob har följt konstnären Apolonia Sokol i tretton år: från att Apolonia lever ett bohemiskt och gränslöst kreativt liv på undergroundscener i Paris som tonåring – till att hon försöker slå sig fram och bli erkänd som konstnär (av "marknaden") som vuxen. Den var fantastisk. Vad var det som gjorde den det? Kanske Leas varma, nyfikna blick på Apolonia. Kanske att få följa någon under så många år, att se Apolonia åldras och mogna (och göra avkall på sig själv ibland) liksom snabbspolat. Också hennes relation till bästa vännen och konstnären Oksana Shachko. Liv vs. död, frihet vs. pengar, arbete vs. moderskap, konst vs. marknad. Finns på Svt Play nu. Se! Vi ska ju måla om hemma snart, vilket betyder att jag kan spika upp grejer utan att det är på största allvar. Bra för att testa lite! Här är två verk som hänger i vårt sovrum nu. Till vänster är en naken man (som jag köpt av Gustav Broström när han sålde av lite grejer på sin Instagram) och till höger är kanske mannens byxor. Mameluckerna är gjorda i keramik av Ingrid Herrlin. Jag budade hem dem på Auctionet för ett par veckor sedan med sovrumsväggen i åtanke. Jag tycker dom e jättekul!! Igår cyklade jag till kontoret med höstskorna på. Hm. Kändes som att göra våld på sommaren. En mening ekade i mitt huvud: sharp as a bread knife. Så ville jag prestera, skrivmässigt. Men min dator laggade och det jag jobbat med i ett par timmar försvann. TJI FICK JAG som drömde om sylvassa brödknivar! Trubbig smörkniv – det är jag.Läs också:9 grejer jag vill köpa till köket
