Nä vet ni vad. Nu har det gått en fredag och en lördag utan att jag har fotat en enda bild. Så låt mig berätta om dagarna i stället.I fredags bjöd jag en vän på frukost. Hon är skådespelare och jag hade frågat om jag kunde få ställa några frågor i researchsyfte till min roman. Hur går det egentligen till med castings? Hur hanterar du om en av dina vänner får den roll som du också har sökt? Hur får du ihop det ekonomiskt mellan projektanställningarna? Och hur vanligt är det egentligen med otrohet i din bransch, när ni umgås och jobbar så intimt med varandra? Efteråt kände jag mig inspirerad och glad. Skrivandet som verktyg för att utforska, att borra mig in, jag älskar det. Efter lunch hade jag och Yrsa möte för att planera vår nästa Skrivkväll. Sara var också på kontoret och vi alla var i synk, uppe i varv, tillfälligt sorgfria, pratade i dubbelfart. Efter jobbet träffade jag en grupp vänner på Urban Deli. På fredagar säljer de ostron för fem kronor styck där och det beställdes in fat efter fat. Jag vågade inte smaka men barnet (vårt gäng inkluderar en 2,5-åring) sög i sig havsvattnet och drog ihop ansiktet i ett ogillande. Jag tog henne i handen och gick runt mellan gångarna i mataffären. Vi tittade på köttbullar med lingon och mos, vi repeterade frukternas namn och hon sa åt mig att springa i gångarna. När hon säger mitt namn gör jag allt hon ber om. Sedan gick de flesta av oss till Hötorgshallen och åt turkiska burgare till middag. Jag spanade på kaffe- och tebutiken jag jobbade i som tonåring men gick inte nära, det kändes som att se en vän man brutit med, eller en gymnasielärare man aldrig riktigt kom överens med. Vi gick till Filmstaden sen. Några smugglade in boba tea, andra köpte hot snacks. Vi var typ åtta personer som gick in i salong fyra och kom ut som lyckligare varelser. Emilia Pérez, musikalfilmen om kartelledaren som är trans och vill förändra sitt liv, ni måste se den. Fem av fem. Så blev det lördag. Vi röjde hemma. Grejade med återvinning, bar ut julsakerna som stått i källaren till förrådet, vek ihop kläderna som samlats på sovrumsgolvet under veckan. Så är det alltid hemma hos oss – vi stökar ner och stökar ner tills vi kommer till en punkt då vi tar tag i alla stora högar. Det enda som städas dagligen är köket. Johan åkte till jobbet och jag stannade hemma. Lyssnade på ljudbok, städade, började läsa en bok, fastnade inte, påbörjade en ny, fastnade inte, påbörjade en tredje, insåg att jag nog inte var på läshumör trots allt. Tog en springtur till Vintervikens trädgårdar och tillbaka. Det är isigt uppe på vår kulle och nere vid sjön Trekanten där solen inte kommer åt, i övrigt grått och grusigt. Vädret narras; en känsla av vår i luften. Johan skulle ha en så kallad herrmiddag så det var bara att utrymma lägenheten. Jag åkte till Zinkens bar, drack öl och åt en korg pommes med några vänner. Vi pratade om gruppdynamik och okonventionella kärleksrelationer och hundra andra saker. Nu är klockan 23:45. Jag ligger i sängen och håller mig undan medan herrmiddagen har gått in i fas tre – från middag till Fifa till Catan. Doft av stekt kött och levande ljus, musik ur högtalarna, sporadiska skratt och stön. Jag ska nog gå och borsta tänderna och somna till ljudet av deras röster.
