<figure class="image"> </figure><ol><li>Vi började kolla på den nya säsongen av Hotell romantik i söndags. Det är drabbande hur deltagarna (som alltså är mellan 65-80 år) kastar sig över varandra direkt, hur de efter bara några timmar säger "tänk att det kunde bli så bra". Så svältfödda på kärlek och närhet, så kära i idén om att åka hem med en partner. De är förstås modiga men jag skriker TA DET PIANO till skalleper på tv-skärmen. Men vilka är egentligen de största galningarna? Pensionärerna som kastar sig in i kärleken innan de ens har ställt en fråga till sin nya flamma, eller vi unga som tvivlar och utvärderar våra alternativ i en oändlighet innan vi går in i en relation? Skönt är det hur som helst att vi slipper teatern om att programledarna jobbar på hotellet. Linnea Wikblad är en naturbegåvning i sin roll. </li><li>It's been a very long time since jag läste något som inte är på svenska, men nu ska det bli ändring på det. När jag har avslutat Stridsbergboken jag håller på med ska jag börja med<i> Evenings and Weekends </i>av Oisín McKenna. Den marknadsförs mot folk som gillar att läsa Rooney och beskrivs såhär: <i>A taut and profoundly moving debut that follows a cast of intricately linked characters during a heatwave in London as simmering tensions and secrets come to a head over one life-changing weekend.</i> </li><li>Jag har kollat efter bäddsoffor i flera månader. Det är en hemsk möbel att köpa eftersom risken är stor att man får hem en gigantisk grå obekväm kloss som man hatar från djupet av sin själ. Om du har tips på en bäddsoffa som lyckas med konststycket att vara både skön och helt okej snygg, snälla, gatekeepa inte. God karma väntar dig. Vi ska kunna spela tv-spel i den och vi ska kunna ha gäster som sover gott i den, maxbredd 205 cm om du undrar.</li><li>Jag tittade på Gilmore Girls när jag var sjuk i veckan. Hade haft en paus på över ett år men ramlade rakt in i underbara (slutet av) säsong 4, när Lorelai har öppningshelg för sitt värdshus Dragonfly inn och ni vet vem äntligen har samlat tillräckligt mycket mod för att faktiskt bjuda ut henne. Utropstecken. Lorelai Gilmore är inte bara känd för sina låga bootcutjeans och pladdriga käft, hon är också känd för sina snygga långärmade t-shirts och toppar. Alltså fann jag mig själv på Sellpy klockan 00.23 i jakt efter ett plagg som hade varit hennes garderob värdig. Jag såg framför mig en rundringad, tight topp med en lite klockad trekvartsärm. Märket skulle kunna vara Crocker, Lindex eller kanske Esprit. En timme senare hade jag lagt sju olika saker i varukorgen (däribland ett par vinterskor och en stickad tröja). Det vanliga pirret infann sig inte när jag tryckt på köp. Då stod det klart för mig att jag hade misslyckats med mitt uppdrag: jag skulle ju bara köpa en långärmad topp.</li><li>Jag har hittat tillbaka till snabbnudlar. Och med tillbaka menar jag att jag inte har ätit sådana sedan jag var tonåring. Om man stoppar ner ett ägg i soppan, och äter en frukt efteråt, blir det en skaplig, värmande lunch som kostar femton-tjugo spänn. Jag kokar upp vatten i vattenkokaren på kontoret, häller det över nudlarna och väntar i tre minuter. Klart.</li></ol><figure class="image"> </figure>
