Det är dags för den årliga topp tio-listan över dramaserierna jag har sett under året. Totalt blev det runt 25 olika serier av varierande kvalitet. Upplever att det var svårare att ranka dem jämfört med tidigare år. Är det för att mitt minne är grumligt, eller har serierna helt enkelt inte varit så starka de senaste tolv månaderna? Kanske inte så konstigt när det varit strejker och filmbranschen går på knäna. Men några serier utmärker sig förstås. Här kommer de 10 bästa tv-serierna jag såg 2025Vi börjar på plats tio och jobbar oss ner till förstaplats. 10. White Lotus, säsong 3 Absolut inte den starkaste White Lotus-säsongen hittills, men helt klart underhållande. Hamnar på topplistan eftersom jag verkligen satt bänkad vid varje avsnitt. Satt länge och funderade på om jag i stället skulle lägga The Rehearsal här, på plats tio, men tror jag sov genom vissa avsnitt? Så nu blir det White Lotus i stället. Om ett antal lyxlirare som tillbringar julen på ett spahotell i Thailand, där det självklart sker ett och annat mord. 9. Hundra år av ensamhetKanske den serie som gjort starkast intryck på mig i år? Baserad på romanen med samma namn av Gabriel García Márquez, från 1967. Kusinparet José Arcadio Buendía och Úrsula Iguarán lämnar sin hemby och ger sig ut på en lång vandring, tyngda av en förbannelse som kastats över dem. De grundar Macondo och genom hundra år – och sju generationer – utvecklas byn till en stad. Vi möter familjemedlemmar som har speciella krafter, som ligger med för nära släktingar, som ger sig in i politiken, som har storhetsvansinne, som äter jord och tror att de kan skapa guld. Och de är alltid bundna till sitt öde. En så otroligt vacker, obehaglig och stämningsfull serie som inkapslar Márquez banbrytande magiska realism. 8. PluribusI Pluribus har världen drabbats av ett slags ailienvirus som gör att hela mänskligheten (förutom tolv personer) har blivit ett enda, kollektivt medvetande. Alla dessa människor vill bara göra gott, säger de. En av de som inte blivit smittade är den olyckliga författaren Carol. Hon vägrar låta sig smittas och manipuleras av den glada massan, och försöker hitta ett sätt att vrida tillbaka världen. Jag har fortfarande inte sett klart serien men den känns påkostad och maxad. Carol är tyvärr svinjobbig (hennes röst påminner dessutom om Clairs i Homeland, vilket inte är en komplimang) och ibland önskar jag att tempot skulle skruvas upp en aning, men jag tycker ändå att det är en av årets mest intressanta serier. 7. Stranger Things, säsong 5Ännu en serie som är pågående. Helvete vad underhållande det är att kolla på de här långa, maffiga avsnitten. Sitter som på nålar, är äcklad och förskräckt och älskar Jönssonliganstämningen som uppstår när ungdomarna tillsammans ska utföra olika uppdrag. Jag är typ kär i Will? Han är så underbar. Jag zonar lätt ut när det blir för mycket slagsmål och action, tycker helt enkelt inte att det är lika intressant (och jag är skitirriterad på karaktären Holly, hon är verkligen inte bra), men jag är riktigt fascinerad av det här bygget och karaktärerna som vi fått följa i många, många år. Vilka duktiga, duktiga kids. 6. Halva Malmö består av killar som dumpat migEn serie jag sett fram emot jättemycket – och som inte gjorde mig besviken. Så sårbar och rolig! Serien är baserad på boken av Amanda Romare med samma titel, som handlar om en tjej som inte hittar rätt i Malmös dejtingliv, men till skillnad från boken (om jag minns rätt) lägger serien också mycket fokus på relationen mellan systrarna Amanda och Adina. Ibland upplevde jag dynamiken i kompisgänget som lite skriven och forscerad, skådisprestationerna svajade, men i stort hade jag väldigt, väldigt kul när jag kollade. Carla Sehn som spelar huvudrollen är fenomenal. 5. The Last of Us, säsong 2I den här zombieserien (som är baserad på ett tv-spel med samma namn) har ett svampvirus tagit över världen. Fem år har gått sedan säsong ett och Ellie och Joel bor nu i en inmurad stad, ett mikrosamhälle med egna lagar och regler, för att de ännu friska människorna ska kunna skydda sig mot monstren. Fy helvete vad jag grät när jag kollade. Uppskattar att det inte är fightingscener och zombies i varje avsnitt, utan det är det relationella som får ta störst plats. Starkt om kärlek, moral, våld och förlust. 4. I Love LAEn hypersamtida serie om ett bildskönt kompisgäng i LA som jobbar med olika saker inom sociala medier, PR och kändisstyling. Rachel Sennot som spelar huvudrollen – den riktigt störiga PR-agenten Maia som är beredd att gå över lik för att göra sin rövjobbiga kompis Tallulah störst på Instagram – är också seriens skapare. Jag har inte sett hela säsongen än men hittills är den riktigt underhållande, och den känns autentisk i varenda replik. Kvider av sekundärskam när jag kollar på den. Verkar fruktansvärt att bo i LA. 3. SkamDet var alldeles ljuvligt att se om Skam tio år efter att serien släpptes. En serie om ett antal gymnasielever på Hartvig Nissens Skole i Oslo (baserad på många intervjuer med ungdomar) . Sexualitet, identitet, gruppdynamik, ätstörningar, religion – ja, ni minns ju. Mellan avsnitten kunde man som tittare läsa sms-konversationer mellan karaktärerna och det gick även att hitta dem på Instagram, något som var helt nytt och banbrytande. Seriens skapare, Julie Andem, var tvungen att avbryta succén efter ett antal år för att skydda skådespelarna. De blev så otroligt kända världen över, Skamkulten var ett faktum. Det jag vill säga är: serien håller än, det är värt att se om den. 2. AdolescenceIngen har väl missat den här serien som följer ett ungdomsbrott och dess konsekvenser för alla inblandade. Serien väckte också debatt: vad kan samhället göra för att förhindra att pojkar radikaliseras på det här sättet? Scenerna är filmade i en och samma tagning, vilket innebär att skådisarna har behövt öva masssssor. Stephen Graham, som spelar pojkens pappa, har regisserat. En gastkramande serie som vann åtta priser på Emmygalan, till exempel för bästa miniserie, bästa manus, bästa regi, följt av jättemånga priser för rollprestationerna (Owen Cooper, som spelar pojke, var den yngsta att vinna en Emmy någonsin). 1. The PittBäst i år var The Pitt, som utspelar sig på en akutmottagning i Pittsburgh. Varje avsnitt är en timme under en arbetsdag där man får följa olika vårdarbetare och patienter, genom etiska dilemman, personliga kriser och arbetsplatsens hierarkier. Om du gillade The Bear så tror jag att du kommer gilla den här. Sjukt bra.Vilka serier var dina favoriter i år?Läs också:De bästa böckerna jag läste 2025 – en boklista10 bästa tv-serierna jag såg 2024
