Det finns en liten vintagebutik två minuter från biblioteket där jag sitter och jobbar varje dag. Omero & Cecilia heter den. Första veckan vågade jag knappt gå in, jag blev blyg och självmedveten, rädd för att bryta mot någon Italiensk butikskod. Men i tisdags stannade jag länge, bläddrade bland plaggen på sina galgar och upptäckte att det hängde ett helt gäng Gucciväskor ovanför kassan. Can I ... have a look ...?Kvinnan i kassan, Gaia, var så engagerad och visade mig väska efter väska. Efter en stund höll hon upp fingret i luften och sa att hon skulle hämta en svart liten sak. Ut kom hon med den här. En Gucci från 1973 i sammetslen mocka. Eller mockalik sammet. Jag vet faktiskt inte. Blev yr. Fick puls. Visste inte att jag var en person som kunde få puls av en Gucciväska? Bestämde mig för att sova på saken. Ändå 350 euro. Men dagen därpå, när jag satt på biblioteket, låste jag in min dator i skåpet och gick de två minuterna till vintagebutiken. Gaia satt i kassan. Jag sa:That black little Gucci bag ... I would like to buy it. Hon hade gömt den i en större väska så att ingen annan kund skulle hitta den ❤️ Urk, den är så fin. Tänker att jag ska ha den alltid. Att mitt barn eller barnbarn ska ha den efter mig. Nämn en bättre souvenir!Italiensk vintage. Håll käften vad kul det är.Läs också:20 fina höstjackor
