I juni fyllde Yrsa 26. Vi firade henne i Vitabergsparken och gav henne en gemensam present: att vi skulle gå på Gröna Lund tillsammans. Men så blev det som det så ofta blir med gruppresenter: uppskjutet eftersom det var svårt att få till ett datum då alla kunde. Och vips var det höst. Och Grönan kändes inte lika lockande längre. Det tyckte vi andra också! Så för någon vecka sedan samlades jag, Ellen, Eveline och Elin hemma hos mig för att laga trerätters. Ellen bjöd på svarta drinkar. Guinness och bubbel. Snacks till fördrinken: Oliver, uppskuren kålrabbi och linschips med dipp (holidaysmak!) Kålrabbi är SÅ gott, varför har jag inte ätit det på detta vis förut? Krispigt som äpple med med en rundare smak. Elin tyckte att min soffa var så fin att hon direkt började söka på Blocket efter en liknande. Har skrivit mer om soffan här. Vi förberedde nästa rätt också. En smördegspaj som Johans mamma bjudit på veckan innan och som jag absolut ville äta igen. Den går finfint att veganisera. Bara att byta ut till veganost! Färdig smördeg är nästan alltid vegansk, nämligen. Redo för finbesök! Ellen skrev en lapp och hängde på dörren: Yrsa Keysendal. Du har fyllt år och ikväll ska du firas! Vänligen visa respekt och uppför dig som ett födelsedagsbarn. Innanför denna dörr väntar dina bästa vänner. De ser fram emot att få fira och skämma bort dig. Därför är det av yttersta vikt att du tar ett djupt andetag och på riktigt går in i födelsedagskönslan. Dessa fyra vänner är nämligen övertygade om att det är den 17e juni. Du gör bäst i att omfamna deras sinnesförvirring. För de älskar dig allihopa! Nu får du knacka. Såhär ser det ut när man kliver in genom min dörr för övrigt. Har liksom som en halvvägg mellan hall och kök. Sen kom hon, vårt hjärta. Finns nog inget så mysigt som att ha kompisar på middag. Då känns plötsligt hemmet som ett riktigt hem. Ni vet. Till huvudrätt åt vi jordärtskockssoppa (enligt detta recept, men utan parmachipsen). Jag ringlade citronolja på också, och toppade med timjan. Gott gott gott, speciellt med pajen till. Elin. Yrsa och Eveline. Till efterrätt stekte vi äpplen i kanel och socker och serverade det med havreglass och torrostade pecannötter. Och havssalt! Havssaltet är viktigt. Sen hängde vi i min soffa till klockan 2. Jag somnade faktiskt en stund, gissar att det hade med allt rödvin att göra, och den långa veckan, och att det är så mysigt att lyssna till samtalande röster. Mamma och pappa brukade ta med ett fårskinn att lägga på golvet när vi gick bort på middag, och där kunde jag sova. Även nu: mitt huvud mot ett fårskinn. Och Yrsas, Elins, Ellens och Evelines trygga röster.
