Jag ogillar ordet surdeg eftersom jag associerar det med skogshuggarrutiga skjortor och skägg och Skånegatan anno 2013. Jag tycker att det känns oerhört klyschigt att jag håller på. Men att börja baka verkar vara lite som att börja övningsköra. Utvecklingskurvan är så brant: nyss kunde man inte köra bil, men så plötsligt kan man det? Det är omöjligt att ta körlektioner och att inte prata om dem. Surdeg bygger på en spontan jäsning med vildjäst och mjölksyrabakterier från omgivningen, medan bagerijäst är en specifikt odlad jästsort. Surdegen kräver därför mer tålamod, men om man lyckas så vet ni ju hur gott det är: ett fluffigt bröd med seg konstistens, karamelliserad skorpa och en något syrlig smak. Brödet håller längre än annat bröd och är dessutom är lättare att smälta för magen vilket passar oss ... magtjejer. Jag kan verkligen förstå om man hellre gör annat med sin tid än att stå hemma och kleta med en deg. Man kan köpa ett riktigt bra bröd för en femtio- eller hundralapp och använda timmarna åt andra saker. Det är mycket möjligt att jag resonerar så om några veckor. Men just nu tycker jag att det är så o-er-hört roligt att baka. Jag tycker om att bakandet är mitt, inte Johans. Jag tycker om att det påminner om allt som är mysigt: att komma hem från skolan och äta rostis och dricka oboy. Att komma fram till Hälsingland efter en lång bilresa och äta te och mackor till middag. Jag associerar nybakat bröd med min bonuspappa Calle och frukostarna hemma hos honom och mamma. Jag ser inför mig hur han lägger ostskivor direkt på brödet, utan smör, och håller fast osten med två fingrar när han tar en tugga. Men han biter sig aldrig i fingrarna. Jag associerar nybakat bröd med min svägerska Dana och hur min storebror ibland helt enkelt har fyra-fem mackor som matlåda, med smör, ost och äpple på. Jag har lärt mig (eller håller på att lära mig) genom att titta på olika youtubevideor och reels och så fick jag Bröd bröd bröd-boken i julklapp. Tycker dock att det är svårt att lära mig av att bara läsa instruktioner, mycket lättare att se videor eller stå bredvid någon annan som grejar. Det verkar inte finnas ett sätt som funkar för alla, utan man får lära sig vad som funkar i sitt eget hem, med sin egen ugn. Jag tycker om grejandet. Vårdandet. Att se surdegen resa sig i burken, kolla vad den bubblar nu! Att blanda ihop degen och sedan gå och vänta på att den ska resa sig. Att vika den och känna hur den blivit elastisk. Att tänka att allt är kört, degen är underjäst, men sedan se den resa på sig fint i ugnen. Jag tycker om värmen och doften i lägenheten efteråt. De mjöliga grytvantarna och de prassliga påsarna. Brödkorgarna, handdukarna, jag vet att jag är fåfäng men alltså bakgrejerna är så snygga? Jag tycker om att vänta på att brödet ska svalna helt innan man skär upp det. Att plocka fram smöret och osten. Skära upp en tjock skiva och ta den första tuggan. Att fylla frysen med olika varianter som en prepper. Vete, fullkorn, råg. Bara att ta en skiva och rosta nästa gång man blir hungrig. Det är det som är grejen med att baka surdegsbröd.Nu ska jag gå och köpa en snittkniv och ingredienser till soppa och grilled cheese. Läs också:Maten vi lagar – från pad kra pao till panerad fisk
