Förra söndagen sken solen så in i. Det var rusningstrafik på promenadstråket längs Årstaviken. Jag höll på med mina vårblommor. Tvingade Johan att fota mig med en vintergäck. Eriksdalsbadet är verkligen en av mina favoritbyggnader rent arkitektoniskt (ej som plats att hänga på, älskar inte badhus som ni vet). Ett söndagsnöje är att gå runt på Kina Li och sen laga mat ihop. Denna gång blev det Mapu tofu (vi köper en färdig sås som vi blandar med sojafärs, salladslök och tofu), sobanudlar och gurksallad (marinerade i sesamolja, vitlök, chiliflakes, risvinäger, socker, salt och sesamfrön). Här är jag i måndags. Laborerar lite med min eyeliner. Just nu tycker jag att det är finast att applicera en vinge och sedan tona ut strecket mot mitten av ögonlocket, och därefter ta vid med en mjukare penna eller brun ögonskugga, så att den liksom tonas ut mot inre ögonvrån. Ögonen ser öppnare ut då, än om man målar eyeliner hela vägen in. Inser att själva vingen inte ens syns på den här bilden MEN MEN. Fick en fråga om vilken som är den bästa eyelinern så det kan jag ju passa på att säga: Jag tycker Pro tip från Glossier och Tattoo liner från Kat von D. Åkte hem till farmor i tisdags efter skolan. Hon visade en artikel från 1951 när hon var med i tidningen och pratade om inredning. Farmor var inredningsarkitekt när hon var ung, hon var den första kvinna som gick trälinjen på Slöjdföreningens skola (nuvarande HDK i Göteborg). Hon åkte runt under folkhemstiden och föreläste om inredning. Den här artikeln handlar om varför det är viktigt med sköna stolar och så trevligt med runda matbord: "Och att ett runt bord är särskilt trivsamt vill fru Wiström och hennes gelikar gärna få fler människor att inse – ett runt bord är en trevlig samlingspunkt för familjen, det skapar kontakt och familjeidyll mer än ett rektangulärt." Jag och Johan lagade middag åt oss tre. Tomatsoppa med risoni och fetaost. Så gott i sin enkelhet. Och så delade vi på en flaska vin och åt biskvier. Vid det runda matbordet. I onsdags kom Kajsa och Lava förbi på kontoret. Lava fick direkt jobb som praktikant. Vi rullade bort till Indian Inn och käkade daal makhani. Den där ungen. I love her. Hennes mamma med. I onsdags var jag på fest. Johan, Elias, Julia (gullig Jullan i hörnet på bilden ovan) och jag åkte till Slakthusområdet där Massproductions hade parti parti. Det har varit designvecka (motsvarigheten till fashion week fast för form och inredning, kan man säg) och prick alla på festen såg ut att vara arkitekter. Så många plagg från Hope. Vi åt varmkorv och såg Kite live!!! Mkt kul. I torsdags var jag bakfull. Satt som en hög på föreläsningen. Var knäpptyst på seminariet. Redan på morgonen längtade jag till kvällen, då jag skulle få städa i lugn och ro, till en ljudbok, gå igenom högen med post och vika in kläderna jag slängt på golvet under veckan och laga någon mat i lugn och ro och sedan äta den framför Mästerkocken. Mmmm vad härligt. På kvällen försökte jag och Johan återskapa de hamburgare vi ätit på Bastard Burgers och nu minns jag inte exakt hur BB-burgarna smakade, men jag minns att det var helt sjuuukt goda och det blev dessa också. Komponenterna var: Incredible burger (ni vet sån vegoburgare som beter sig som kött, på ett bra sätt) Potato buns (verkligen det godaste hamburgerbrödet, bättre än alla) Dillpicklad gurka (vi gjorde en 1-2-3-lag och hällde fryst dill i den) Stekt gul lök (den fick stekas länge så att den nästan karamelliserades) Dijonmajonnäs (Johan slog den, jag vet inte exakt hur, men den var underbar) Ketchup, det måste man ha Och till detta gjorde vi sötpotatispommes. Pallade inte fritera utan ugnsrostade dem. Vill man göra hela faderullan mer lättlagad så köper man färdig inlagd gurka och färdig majjo (och tillsätter dijon). Annars då? Jag och Yrsa har planerat kommande skrivkurs. Ska bli så kul, berättar mer snart. Blir lite yr när jag tänker på våren, plötsligt är veckorna inte bara tomma. Känner mig väldigt kär just nu. Tittar på honom och blir så GLAD, vill vara nära, vill stanna kvar i sängen om morgnarna med kinden mot hans bröstkorg. Ser honom på klubben och blir lycklig över att vi valt varandra, värmen i hans mun, jag längtar efter den jämt. Orolig nästan varje dag över att jag försummat någon. Tänker ofta på gamla vänskapsrelationer som ordlöst tagit och undrar vad som hände. Om det var jag eller den andre eller båda. Om jag har något ansvar i att kolla läget. Hej, vi hörs ju inte så mycket nu för tiden, men jag vill att du ska veta att jag värderar dig så högt. Men då låter det som om någon eller något har dött. Och jag vet inte varför jag skrev att de "tagit slut" för relationer kan ta fart igen, ibland går det flera år mellan att man umgås men vips är man tillbaka i en enhet. Borde jag fråga om vi ska ta en fika? Fikakompisar. Det där outsagda om att man hädanefter ska ses kontinuerligt. Men jag orkar inte fika bara för att man ska. Men kanske behöver det inte vara så? Kanske kan man ses ibland bara för att det är kul just då? Jag tror nog på egenvärdet i att ha roligt över en lunch eller en kopp kaffe eller en öl. Och en påminnelse till mig själv: ansvaret är delat. Om man nu ska se det som ett ansvar. Hur som. Jag har bokat en resa till Gotland i slutet av månaden. Skrivresa!
