Jag har alltid tänkt att balkong behövs inte. Bara att gå ut till parken. Men de senaste veckorna, när det varit varmt som en bastu hemma, så har jag längtat. Tänk att äta frukost där. Eller jobba under ett parasoll. Så kom Johan på att vi (om tre veckor flyttar han in!!) har en vädringsbalkong i trapphuset. Inte så dumt att sitta där och käka. Så i torsdags, på nationaaaaldagen, bar vi ner maten dit. Vi var ganska mosiga efter en dag vid Årstaviken i solen. När det är så varmt kan det ibland vara lite svårt med matsuget, jag vill typ bara ha kall krispig mat. Men så kom vi på. Om man bara låtsas att man är i Italien, att man sitter på en solig uteservering, så blir man sugen på pasta. Så pasta fick det bli. Johan gjorde en grovhackad pesto (två krukor basilika, massa riven parmesan, olja, rostade mandlar och citronsaft). Det är så gott med en chunky pesto till pasta tycker jag. Och burrata med romanticatomater till det. Folköl och citronvatten och oliver. Hello u hot piece of meat. Så där satt vi och tittade på gårdsharen. Sen gick vi mellan kolonilotterna (där vallmon blomstrade ahhh) till Trädgården och tog en öl, bara vi. Varför inte när vi nästan kan höra musiken från vädringsbalkongen.
