Två dagar av att vara så försjunken i skrivandet att jag glömde bort att benen behövde sträckas ut och att solen sken utanför. När jag väl ställde mig upp hade halva kroppen domnat. Jag satte mig på altanen och läste lite Stridsberg. Åh. Ska visa er en annan morgon på landet. Klockan var 07:45 och jag gick runt groggy på tomten och tittade på allt det vackra. Och sen ska jag visa er massa god mat, så häng kvar. Eh! Eh! Eh! Vi rullar vidare. Här är en mellistallrik. Alltid mellis. Havremjölk med blåbär som såg ut som en galax eller något. Yxa i vedbod, Yxstrumpa i knä. Johan kom dit på fredagskvällen och jag mötte upp honom vid bussen. Där var det kolsvart. Jag hade varken reflex, reflexväst eller lyse på cykeln som en annan jävla nollåtta. RIP oss. Fast det gick bra. Bloggfrukost på altanen i t-shirt. En annan lunch utomhus. Här halloumiburgare (äter ju ost då och då som lyxgrej så ingen anledning att skriva en massa utropstecken frågetecken i kommentarsfältet). Jag hade ansträngt mig så mycket för sötpotatispommesen: skalat, skurit upp, blötlagt, torkat av, rullat i potatismjöl och radat upp på oljad plåt – men sen visade det sig att ugnen var trasig. Men då klev Johan in som den oljeälskare han är och började fritera dem i stekpannan. Blev också bra. Receptet är från Diadonna: Krispiga sötpotatis-pommes frites. Mycket i vårt hus på landet är trasigt. Man lär sig olika sätt att komma runt problemen, så pass att man inte ser det som ett problem längre utan en självklarhet: "vrid på ventilen för att spola", "håll ner knappen på brödrosten länge", "dammsugarslangen går inte att ta isär så du får sopa där det är trångt". Tillbaka till maten. Vi åt burgarna med majonäs, picklad rödlök, avokado, tomat, ruccula och en mangosalsa. Den består av finhackad gurka, hackad mango (från frysdisken), lime, hackade korianderstjälkar, salt och peppar. Man kan ha chili i också, men jag gillar inte det så värst mycket så när jag skulle handla så sa jag sa till Johan att det inte fanns någon chili i butiken :) Han hämtade bubblet för varför inte. Har man släpat det från Stockholm så. Ge mig en roddbåt och jag blir Svearikes mest behagliga människa. Kolla så from jag är här. Fast det satt en spindel stor som en aprikoskärna på min axel. Jag brukar alltid spela cool när det kommer till insekter, vill typ hålla i dem och ba "titta på mig, jag är inte rädd för sånt här", men denna gång SKREK jag. Visade sig dock vara en skräddare (som springer på vattnet) och då var det inte lika läskigt längre. Vi fortsatte att inta lördagsvinet i vågrätt läge! Vi tittade på stand up på youtube. Alltså fyfan trodde aldrig att jag skulle bli en person ligger och vrider mig av skratt när några snubbar står på scen. Flora 20 år = tyckte killar var skitjobbiga i sin blotta existens. Flora 24 år = tycker killar är jätteroliga och vill äta dom med sked. Apropå äta med sked. Vi gjorde en så god gryta alltså du fattar inte. Eller jo, du fattar om du också lagar den. Jamie Olivers mushroom bourguignon. Svåraste ordet att stava, kommer aldrig lära mig. All mat måste ätas utomhus när det är oktober och närmare tjugo grader. Lag på det. Sen stängde vi igen huset inför vintern och traskade de tre kilometerna till bussen. Platsen jag började böla av att lämna. Hejdå huset. Ses i påsk. </3
