Kajsa och Per har semestrat i Lissabon i helgen. Jag har mått rätt svajigt hela veckan så det har varit väldigt fint att träffa trygga personer. Igår möttes vi upp vid tiotiden för att ta tåget till Sintra. Vi missade såklart det första – biljettköerna är oändliga här – och fick vänta en timme för att ta nästa. Då hade vi åtminstone handlat med oss en massa snax. Vi satte oss på tåget och tog itu med Kajsas surfskada. En sticka på fingret. Sedan kom vi fram hit! Sintra finns med på Unescos världsarvslista och har anor från 1100-talet. Det är fullt av slott, den ena slottsparken pampigare än det andra. Det första vi gjorde var att käka lunch. Vi gick till en restaurang med den fantastiska kombinationen italienskt-indiskt. Beställde varsin daal som om vi vore de tre björnarna i Guldlock; en mild, en medium spicy och en very spicy. Sedan knallade vi uppåt. Castelo do Mouros från 700-talet! Det ni! Vi gick inte in i slottsparkerna utan nöjde oss med att gå runt i skogen. Så vackert där. Dessa två <3 Vi hittade flera djupa gångar som vi såklart var tvungna att gå in i. Kändes som Lost. Efter ett par timmar i skogsmiljö blev vi fikasugna. Men först försökte vi planka in i några parker. Gick sådär. Kajsa hävdar att man kommer in överallt med reflexvästar, tips till samtliga. Jag blev skitstressad av Sintra om jag ska vara ärlig. Turistbussar, tuktuks och hetsig trafik överallt. Tycker att det var vackert att se, men det är nog inte ultimat att åka dit på en lördag. Bäst var skogen. Och Kajsas och Pers sällskap. Sedan fikade vi, innan vi satte oss på tåget tillbaka till Lissabon med vindpinade kinder och möra ben. Kajsa satt och kliade mig på benet hela vägen, hon vet hur mycket jag crave:ar fysisk närhet. Resten av kvällen tillbringades i soffan med kakor och Dear White People-serien på Netflix. Var så ångestfylld, bölade i FaceTime och kollade flygbiljetter hem och allt. Men idag känns det lite bättre. Puss till alla. Hoppas valborg blir kul <3
