I måndags, när jag fortfarande var i Lissabon, mötte jag upp Miia och hennes syster Linda för att gå ut och käka på A Taberna da Rua das Flores. Det är en så sjukt mysig restaurang som jag åt på förra året och som jag absolut ville gå till innan hemresa. De tar inte emot bordsbokningar, men kommer man innan 19 så är väntetiden inte så lång. Vi drack bubbel på trottoaren i väntan på att få vårt bord. Miia och jag lärde känna varandra efter att hon hade efterlyst kompisdejter i facebookgruppen Heja livet. Då hade några tipsat om att jag skulle vara i Lissabon en stund. Så då fick jag ett mail! Vi har suttit och jobbat ihop på caféer och jag har blivit hembjuden på middag ett par gånger. Så briljant person. Rekommenderar verrrkligen att läsa den här artikeln som hon skrivit för Baam: Miia, 34, blev överfallen: ”Taekwondon gjorde mig trygg igen”. De hade varit på stranden hela dagen (27 grader denna måndag!) och var jäkligt beachbejbiga. Jag kan få väldigt starka känslor av avund när jämngamla systrar är polare! Obs no offence till mina bröder, älskar de till döden, men det här är en känsla som lever kvar sedan jag var liten. *Myten om storasystern*. Någon som känner igen sig? Jag hade på mig min bästa linneskjorta från Uniqlo (liknande här - annonslänk) och en väska jag hade köpt samma dag av ett litet par vars butik var så full av korgar och bastväskor att man knappt kom in genom dörren. Sedan fick vi vårt bord. Vi åt någon nudel-tofu-historia, ugnsrostade grönsaker och oliver. Och så delade vi på en flaska mousserande. M-hm. Sedan gick vi tvärs över gatan till Palácio Chiado, drack varsin espressomartini och pratade kärlek. Med ett guldlejon svävande ovanför oss.
