Hallå kan vi kolla på nåt riktigt härligt jag var med om igår? Aa det kan vi! Jag hade bestämt träff med Agneshka/Dragnes/Agnes och Gustav i Anjos efter jobbet. Jag promenerade dit, korsade nya parker och besteg nya backar, med ljudbok i öronen (Pojkarna av Jessica Schiefauer) och pulade ner jackan och kort därefter även tröjan i ryggsäcken. Fyrtio minuter senare hittade jag Agnes vinkandes på andra sidan ett övergångsställ. Vi gick upp på Miradouro do Monte Agudo. Miradouro betyder utsiktsplats om någon undrar, och Lissabon är full av dem. Inser nu att jag alltid sagt utkiksplats, men det kanske är helt fel? Kolla detta gullo! Vi låter så olika när vi pratar, Agnes med sin lunddialekt, Gustav sin torslandagöteborgska och jag min stockholmska. Inser att jag använder JÄTTEKONSTIGA uttryck?! Säger exempelvis krubb (mat), chirre (chips) och tjorre (kiosk) utan att ens reflektera över det. Gustav säger la inför asmånga ord och Agnes säger pula. PULA. Har aldrig hört det uttrycket innan jag träffade henne. Betyder typ att något är gott?? Vakert?? Mysigt?? "En riktigt pulig pasta." Jag lär mig mer svensk slang än portugisiska här uppenbarligen. Gustav var väldigt upprörd över att Agnes virkade medan vi hängde. "Hallå, kan man få lite ögonkontakt eller?". Jag tyckte att det var gosigt. Sen gick han och köpte amarguinha till oss, för att fira min bloggs tioårsjubileum. Äkta gullig. Skål! Så gott med mandellikör hörni. Synd att jag spillde ut hälften :-) När klockan närmade sig åtta så började solen gå ner. Så nice med sommartid så att kvällarna liksom nästan aldrig tar slut. Agnes salsadansade lite. Det måste man. JAPP HELT OKEJ. Sen klappades det på hundar innan vi gick och åt middag för 2,50 euro på ett community kitchen där hälften av gästerna hade dreadlocks och där man drack öl på trottoaren och diskade rent sin tallrik själv. Mysig tisdagskväll va!
