I måndags skrev jag en krönika om att längta hem, trots att jag är i en stad jag älskar. "I fyrtio dagar har jag varit glad, men nu har hemlängtan kommit som ett skitfyllt brev på posten. Och med hemlängtan apatin. Hur ska jag orka vara social när jag mår såhär? Min lägenhet blir till en brottsplats. Rödbetssaften från lunchen har runnit blodlikt över diskbänken och smutstrosorna fläker ut sig över golvet." Läs krönikan här. Bor du också långt hemifrån? Vad är ditt bästa tips mot hemlängtan?
