God morgon kompisar. Här är min fredagsoutfit: pjuck från Ecco, kostym från H&M och en skitgammal topp. Vi drar igång med veckans lista. För varför inte. Veckans resa: Torsdag-söndag kommer att tillbringas i Värmland, där jag och Yrsa håller vår tredje grundkurs i skrivande. Ska bli så mysigt att prata text, vara i skogen, yoga och få mat serverad (<3333) en hel långhelg. Och spännande att träffa den nya gruppen! Veckans nervösa: Idag ska jag provläsa några sidor ur Hålla andan, för att se om jag klarar av att läsa in den som ljudbok. Vi får se, vi får se, vi får se. Veckans kvällsaktiviteter: Bokklubb ikväll! Vi ska dissekera Nora eller Brinn Oslo brinn. På tisdag är jag barnvakt till mina småsyskon. Vi ska titta på film, göra pizza och äta svinmycket godis. Somna tätt intill i sängen. Veckans läsning: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (i maj kommer del 2 i serien, LÄNGTARRR) Veckans snabba fråga: "Gulligast var att Fabian hade på sig sin LBB-tröja. När de började sälja merch på övervåningen frustade han ”åh, nu kommer alla tro att jag har köpt den ikväll!!!!”. Alltid när du skriver att någon frustar fram ngt så undrar jag hur du menar! Menar du att man skrattar? Jag föreställer mig en person försöker säga nåt medan den skrattar och har mat i munnen typ Gud, använder jag det så ofta? Frustar ... Det är verkligen ett konstigt ord. Hästlikt. Jag tror att den stämningen jag ville förmedla är att min kompis liksom klämde ur sig orden, suckade på samma gång han sa det. Liksom AHHH! Mycket luft som kommer ur näsborrarna. Men det hade ju räckt med repliken i sig, ni läsare hade fattat grejen. I skönlitterära texter försöker jag undvika anföringsverb (skrek han, frustade hon, skrattade hen etc) och i stället gestalta stämningen i dialogen eller scenen ("Hej, sa hon nervöst" är inte så kul medan "Hej, sa hon med blicken fäst i gruset" låter läsaren tolka situationen själv). Sa hon eller frågade hon, brukar räcka fint. Ibland mumlade hon ... Ibland viskade ... Men på bloggen skriver jag utan att tänka, det går fort, jag går sällan in och redigerar texten i efterhand. "I bloggen är jag inte perfektionist!", frustar jag och skjuter datorn ifrån mig. Veckans citat: JA MEN DET ÄR JU SANT
