Hallåja. Jag är hemma igen efter en helg i Asphyttan där jag och Yrsa har hållit skrivkurs för fjorton deltagare som skriver romaner. Vi testade ett helt nytt kursupplägg och det var så kul att göra något för första gången igen, behöva vara på tårna. Hur hemtamt det än är att hålla vår vanliga kurs så har vi ju gjort den i olika former ungefär tjugo gånger nu. Värmland i senseptember = dödens vackert. Lägger upp bilder senare. Det var skönt att komma hemifrån också, jag och Yrsa skreksjöng Same Love när vi rullade upp på gårdsplanen framför Asphyttan Metta House och då kändes det som, ja men, som om jag dumpat ångestoket någonstans på vägen mellan Örebro och Filipstad. För dagarna innan hade jag känt mig hudlös. Jag var orolig för saker, sjukhussaker, kanske pms:ig på det dessutom och jag har ju fortfarande inte vant mig vid att bo ensam. På något sätt var det ändå en känsla som inte var helt oangenäm, känslan efter gråten, en utandning, som om jag var i kontakt med mig själv och människorna runt omkring mig. Tillbringade flera morgnar hemma med en bok, datorn och romanprojektet. En otroligt fin sak som hände var att Kajsa, Per, Lava och Eldin kom på besök. Eldin föddes bara några dagar tidigare ♥. Han låg och sov i soffan medan vi andra åt lunch, så oerhört liten, ett knyte. Lava framstod plötsligt som så reflekterande och ... kapabel, trots att hon bara är elva månader äldre. Gick till posten i regnet och hämtade stövlar. Hade på mig stövlar. Hemmet i ett slags sidoljus. I söndags fyllde jag 26 och igår gav Sara mig en maxad måndagsfrukost. Mackor med krusbärsmarmelad och gruyere, kiwibär (!), juice och kaffe. Jorken hade bakat bröd till oss igen, denna gång med valnötter för att han vet att jag älskar det. Rörd. Godaste bröd jag ätit, fortfarande varmt från ugnen. Dessutom bjöd hon mig på lunch ♥. Vi cyklade tvåminuterssträckan till Babel Bazaar och satt på uteserveringen bland måsar, duvor och gråsparvar. Pratade om Maos Kina (det vi hört i Diktatorerpodden), hur han ville utrota alla sparvar genom att stressa ihjäl dem. Detta för att de hade ätit upp stora delar av skördarna. Folket var tvungna att väsnas och skaka träden för att fåglarna skulle trilla ner och dö. Bristen på fåglar gjorde i stället att antal insekter ökade vilket var ännu sämre för skördarna. Då fick han importera hundratusentals sparvar från Sovjet istället. Toppen. Rensade min lådhurts och hittade teckningar och brev från när jag var tonåring och framåt. Foton också. Den här på mig och mina storebröder är en favorit. Vi är i Hälsingland och äter smultron med mjölk och socker, smultron som vi trätt på långa grässtrån. Jag saknar dem. Froste är på en så maxad resa nu med Dana och deras ettåring Aren, de har bilat från brandröken i Kalifornien in i Utah och Colorado. En serie jag ritade som elvaåring och skickade in till KP. Den publicerades på baksidan, vilket gjorde mig oTROligt lycklig. Tjänade 400 spänn dessutom. När jag lade upp den på min instastory fick jag typ 50 DM:s från folk som kände igen den :') Hej så länge, hörs snart. ♥
