En vecka kvar av semestern. Igår bilade jag, Viggo och hans söner tvärs över landet för att komma till Hälsingland. Samma morgon hade pappa frågat mig om övningskörningen (som varit ... ickeexisterande sedan i våras). "Ni kan ju övningsköra nu på morgonen, innan ni åker härifrån", föreslog han. Jag fick ett så starkt ångestpåslag att jag var tvungen att gå från frukostbordet. På kvällen, framme i Hälsingland, berättade jag om seglingen vid matbordet. Mamma avbröt mig när jag var mitt i en mening, hon sa "ni åkte inte till Bovallstrand, ni seglade." Jag tystnade, sa "sluta rätta mig hela tiden, nu har jag ingen lust att berätta." Jag kände i stunden att jag överdrev, att jag rimligtvis borde kunna stöta bort känslan, men det gick inte. Alltså: märklig stämning runt matbordet. Och vi som inte setts på fem veckor. Senare bad jag om ursäkt för att jag blivit sur, förklarade att jag är lättkränkt och skör när jag har pms, och hon sa "på min tid kunde vi aldrig skylla på pms". Ett finger rakt in i oläkt kött. Jag gick därifrån och grät över diskvattnet, varför kan hon inte bara vara mjuk mot mig när jag behöver det, när jag dessutom kommer och ber om ursäkt? Och samtidigt: varför känns allt så onödigt starkt? Senare kom hon in till köket, la armarna om mig, sa "vi kan väl försöka igen? Vad jobbigt det verkar vara för dig med det där." Idag bra. Jag och Viggos tioåring sprang den korta sträckan till utegymmet på forsön, lyfte stockar, han fick små gulliga svettdroppar på överläppen och jag fick ont i mitt bäckenben som vanligt. Skit också. Sedan tvättade vi håret i älven, dök, poängsatte. På eftermiddagen kollade vi loppisar, hittade små simfötter till den yngsta och en elvisp till Viggo. Klappade getter, åt ostkaka och köpte mesost. Jag satt i baksätet med mamma, lutade huvudet mot hennes axel, hon smekte min hand. Runt oss: böljande berg, röda kåkar, vita ensilagebalar. Det är skönt att vara här. Men jag har också börjat längta till den 16 augusti. Sara och jag ska ta emot vår NYCK-leverans. Och så ska jag dra igång mina skrivmorgnar. Cykla till office efter lunch, ha stövlar, bara ben och kavaj kanske. En outfit som bara funkar vädermässigt i två veckor under sensommaren. Här är några *looks* från förra året, augusti-september 2020. Luggåret:
