Sommartid idag. Snart april! Man fattar ju inte vad som händer. Jag ska i alla fall ut till pappa, Jo och barnen idag. Vara ute i trädgården, plocka vitsippor, leka på avstånd. Längtar efter dem GROVT mycket. I fredags hade jag en utomordentligt bra dag. Var fett glad. Såhär såg den ut: Sara stod utanför vår port klockan 08:50. Vi promenerade mot office, hon, jag och Johan. Fast Johan hängde bara med en liten bit, han skulle tillbaka till hemmakontoret. Men han har knäckt koden: om man går på morgonpromenad så känns det lite mer som att man kommer till jobbet. Det var så vackert på viken. Jag och Sara bor ganska nära varandra, vilket är lyxigt för jag kan cykla dit på fem minuter och få GT på deras balkong, och hon kan komma förbi mig på morgonen så att vi kan slå följe till jobbet. Vi är ju bara tre personer plus en hund som sitter där, så vi kan jobba från kontoret även i dessa tider. Men just denna förmiddag skulle vi ägna oss åt att borra. Sara hämtade stort paket och jag bar dit min borrmaskin. I ryggsäcken skramlade skruv och plugg. Vi hade köpt tre tavelhyllor från Ikea. De heter Mosslanda. Hjälptes åt att mäta, markera ut var hålen skulle vara och hålla i vattenpasset. Och turades om att borra. Lika många hål var. Tata! Här är de tre tavlor vi fått upp: Hjärtat är Marcel Duchamp, från Moderna Museet. Som tjejen i randigt köpt. Också ett hjärta. Hon hade även med sig denna som hon fått av Sofia. Tror kanske att hon köpt den på Nationalmuseums utställning 1989? De ställdes i alla fall ut där. Guerrilla Girls protesterade mot sexism och rasism i konstvärlden. De uppmärksammade exempelvis faktumet att av 165 internationellt viktiga konstnärsskap som ställdes ut på MoMa 1984, var bara 17 kvinnor. Fatta att den första kvinnan som fick en separatutställning var 1982! Det var Louise Bourgeois. Hon var då 70 år. Åttiotalet vad höll ni på med!! Och jag hade köpt den här underbara Marie-Louise Ekman-planschen från Kvinnohistoriska. Blev jäte bra! Satt på huk och pratade i telefon med mormor medan jag plockade snödropparna, och hon sa "pussa snödropparna från mig" och jag gjorde det, och sa "de ger dig en smällkyss tillbaka", och då garvade hon. Sen skulle Sara käka lunch med sin gamla kollega. Ja, facetimelunch då. Jag satte på mig mina noice cancelling-hörlurar för att de skulle få vara ifred. Men vi vinkade till varandra! Resten av eftermiddagen jobbade med ett instagramsamarbete jag ska göra med Tradera, och Sara jobbade ut min nya header! Men sen var det dags för promme. Vi köpte glass och knallade ut på Långholmen, som bara ligger fem minuter från vår dörr. Jag fotade hus där. Frågade Sara: Är det här intrång? Hon svarade: de får skylla sig själva om de har så gulliga hus. Vi rekade badplats till sommaren. Här ska vi va. Svårt att tänka sig social distancing på en strand bara. Men. Då är då, nu är nu. Och på Långholmen är det vår. Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom. Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla lärkor börjar drilla då, just då. Vårens eldar brinna, vårens bäckar rinna, vårens kvällar är så blå så blå så blå. Sara fotade dagen ur sitt perspektiv också. Så om ni vill se alltihop ur en annan synvinkel, klicka här.
