Folk flyttar till större för att de behöver mer plats för att förvara sina saker.Det sa Sara till mig en gång. Jag har tänkt på det ofta sedan dess. Det är en tanke som klingar dystopiskt. Jag smsade mamma i förrgår och frågade om hon skulle kunna tänka sig att komma hit i någon timme eller två och rensa lägenheten med mig. Förstår såklart om du inte kan, skrev jag. Men hon kunde. Hon var här i fem timmar igår, tog ledigt från jobbet och diskade varenda ljusstake och prydnadssak jag har. Iklädd inneskor och förkläde handtvättade hon mina soffkuddar, gick igenom mina pennor; vässade de som skulle sparas och slängde de som var uttjänta. Vred på föremål och möbler tills det blev mer harmoniskt i rummet. Hon hjälpte mig ta beslut när jag gick igenom skåp och lastade slutligen bakluckan och körde mig och mina kassar till Stadsmissionen.Så här luftigt har det inte varit på många år. Till och med i vissa av de stängda skåpen. När jag var yngre och bodde i ett villaområde, hade mina grannar en klubb där de åkte hem till varandra och byggde olika saker. De bar hattar, hängslen och frackskjorta, jag tror att de approprierade amishkulturen, jag minns att det såg roligt ut. Någon gång per år syntes hattgänget på granntomten. De var många. De målade fasad eller byggde plank eller gjorde något helt annat som behövdes för den familjen då. Nästa gång åkte de hem till en annan i gänget. Jag drömmer om något sådant. En roterande hjälpinsats för praktiska saker. Man kanske skulle rotera mellan tre hem? Tre till sex personer som hjälps åt. Och så får man saker gjorda hos sig själv var tredje gång, för man vill väl inte att det ska ske för sällan? Kanske krokar jag tag i mamma till att börja med. Det värsta med att rensa är att man måste ta beslut. Men det är lättare om någon sitter bredvid och säger: Flora, du behöver inte spara den här uppenbart trasiga springformen. Läs också: 17 städningstips
