Igår morse röjde vi undan i sovrummet. Vi fick vinkla sängen åt alla olika håll innan vi med mycket möda fick ut den i köket. Där ska Johan sova nu, tillfälligt, med köksbänken som nattduksbord. Jag ställde fram en liten nattlampa och puffade kuddarna. Själv är jag på X-tåget i riktning mot Ljusdal. Slitna säten, varm kupé. På fyran intill mig har en tant tryckt in sin rullväska mellan en främmande tonårings ben. När hon drog ner solskyddet stötte det till hans keps. En annan mycket pratglad tant berättar för sin stolsgranne om sitt pensionärskort, man kan åka hur mycket man vill mellan Gävle och Falun för 300 kronor i månaden. Är du också pensionär? undrar hon men det är helt uppenbart att kvinnan bredvid inte är äldre än 50. Nu ser hon sammanbiten ut. Konduktören kollade precis min biljett och konstaterade att jag ska till Peter Stormare-land. Utanför fönstret tallplanteringar och bakom dem: blå himmel. Snickaren var hos oss igår och slog upp en dörr mellan sovrum och vardagsrum. PANG så kunde ljuset och luften fara in i rummet, och samma känsla rätt in i mig, PANG, nu åker jag till älven och de gula björkarna och till mitt eget huvud och min egen kropp. Har tagit bort apparna på telefonen och lagt in autosvar på mailen. Här blir jag kvar tills på torsdag. Men vi hörs såklart redan i morgon. Läs också:Tänk om jag skulle inreda ett sovrum
