Jag pendlar mellan två diametralt motsatta lägen just nu: djup avslappning och väldigt intensiv nervositet. Johan har varit sjuk så vi har hållit oss hemma i en vecka. I kombination med trettondagsafton och klämdagen så blev det som om vi landade ett gäng extra mellandagar, trots att jag var inställd på vanlig jobbvecka. Det har varit det lilla livet och jag har inte haft något emot det. Har pulat hemma, skrivit, läst tidningen i sängen, jobbat, lagat mat, sovit, läst bok och tittat på film. Jag har känt mig inspirerad och uppåt. Grinade absolut lika mycket åt att läsa manusversionen som att se filmen. Har beundrat en tavla jag köpte i december, "Vi och vår vas" av Hilda Westerberg. Frihandsbroderi på symaskin! Den är så fin så fin så fin. Kanske måste rama in den på ramverkstad dock. Akrylglaset buktar så konstigt och gör inte motivet rättvisa! Hur som. Vissa dagar har jag vaknat med käkvärk och magont. Det är det här med körkortet. Jag vet inte om min nervositet kring bilkörning är riktigt normal. Det är så utmattande att utsätta sig för sin rädsla flera gånger i veckan, även om jag veeet att det är det som krävs. En dag kommer jag se tillbaka på den här tiden och tänka: då var då och nu är nu. Tänker på allt trafikrelaterat jag kan nu som jag inte hade en aning om för några månader sedan. Det har väl ett egenvärde i sig. Att lära sig något nytt. Läs också: Bonader, gobelänger & textilkonst för väggarna. Nya påslakan! Bokhyllan före och efter
