Först och främst: tack för era ord om pocketboken. Blir så ofantligt glad. Ska snart svara på de frågor som dök upp! Nu till något annat. Nu till hår. Någon gång i början av coronaperioden började jag spara ner bilder på rakluggar på min Pinterest. På mörkhåriga med rakt hår känns pannlugg så självklart, det är bland det finaste som finns? Men för blonda tycker jag att det är svårt. Min mardröm är att ha en tunn, stripig lugg. Nej, den ska vara bouncy och voluminös (det är ett jättejobbigt ord). Liksom hoppsan där blåste den åt sidan men det gör ingenting. En annan grej som jag tycker är fint är när man ser ögonbrynen! Så att inte luggen blir en tung matta över ansiktet, utan snarare ramar in det. Jag jag vet. Jag är inte ensam. #quarantinebangs är en grej. Men jag vågade inte ta saxen i egna händer, jag cyklade till min frisör Elin på Bangerhead Studio. Sist jag hade pannlugg fanns inte torrschampo, bara det där obehagliga Dust It som gjorde luggen fullkomligt sträv. Det var tolv år sedan. Tolv. År. Sedan. Hjälp. Vänster är innan klipp+slingning. Jag har trivts väldigt bra i mitt hår på sistone, men utväxten var ganska rejäl och luggen hade börjat bli för lång. Så varför inte klippa av luggen horisontellt bara. När vi ändå höll på. Chop chop! Började skratta så mycket nä jag såg mig själv, hjälp, vem är hon? Någon framtidsperson som bor på ett rymdskepp. Här är ju håret helt nyfönat och därmed plattat. Lite väl platt. Såhär såg det ut igår. Carl sa att jag ser ut som en tjej på 70-talet i New York. EXAKT vad jag vill. Idag ska jag tvätta håret och låta det lufttorka. Blir kanske en helt annan frisyr då? SPÄNNINGEN STIGER. Livet e för kort för att inte testa nya frisyrer. Haha skoja. Inte. Tröttnar man så växer det ut. Om en månad är det en gardinlugg igen om man skulle vilja. Men just nu trivs jag asbra.
