Ni vet ju att jag skriver. Och skriver. I fredags fick jag ett avtal på mailen. Jag signerade det samma kväll med bank-ID. Nu gäller inte längre papper och skakiga namnteckningar, på några sekunder var det klart. "Dokumentet är signerat." Jag hade skrivit avtal för min andra roman! Palinuro, Italien, juni 2016. I 2,5 år har jag arbetat med det här manuset. Egentligen längre än så, berättelser lever i en långt innan man förstår att det är en berättelse, innan man börjar skriva ner dem. Jag tror att jag kom igång i juni 2016, på en stol med utsikt över ett hav. Yrsa hade öroninflammation och sov i sittande position och jag skrev in det i mitt Scrivenerdokument. Jag skrev om en som inte kunde simma, hon var öronbarn, medan hennes äldre syster drev längs botten som vrakdykare. Eftersom jag redan är utgiven hos Bonnier Carlsen så har jag haft kontakt med mitt förlag under processens gång. 11 oktober 2016 skickar jag ett synopsis till förlaget (en projektbeskrivning). De gillar min idé och uppmuntrar mig att fortsätta skriva. Ett halvår senare, i maj 2017, är jag hemkommen efter två månader i Lissabon. Då har jag ett möte med min förläggare Kaa, som har läst de första 40 sidorna. Hon ställer en massa frågor som får mitt huvud att snurra och jag går hem med nya tankar, till hälften peppad, till hälften överväldigad av att jag tagit på mig ett så stort projekt IGEN. Att jag utsätter mig för detta. Men jag fortsätter skriva. Vid lucia 2017 skickar jag ett råmanus (en första version) till förlaget. Den 24 januari 2018 har vi möte. På bloggen skriver jag "Vi svepte en kanna kaffe och diskuterade dramaturgi och karaktärsutveckling. Jag fick lite mer klarhet i hur jag ska gå vidare. Men just nu känns det svårt att gå in i bokskrivandet. Jag vet att jag inte kan kräva full produktivitet av mig själv när jag går igenom ett breakup, men jag VILL ju så gärna. Vill vara i det, vill få till det." Karin och Kaa på förlaget är uppmuntrande men fast bestämda om att jag kan bättre. "Skriv igenom det ett varv till, vi vill inte göra dig en björntjänst genom att skriva avtal än". Vid midsommar 2018 (ganska exakt två år efter att jag började skriva på projektet) skickar jag ännu en ny version av manuset. Jag är skitnervös. Tänk om jag helt enkelt inte får till det? Tänk om jag har lagt all denna tid och energi på något som inte håller. Men i augusti får jag det här meddelandet: Den lättnaden och glädjen. Den var oerhörd. Kort därefter meddelar de att de vill skriva avtal. Såhär överexalterad var jag den dagen. Jag, Sara och Yrsa gick på förlagsfest (på mitt förlag Bonnier Carlsen passande nog). Boken är inte helt klar än, men snart. I avtalet står det att jag ska skicka in manuset den 7 januari 2019 så de kommande månaderna ska jag redigera redigera redigera. Min andra roman heter Hålla andan och kommer ut i maj 2019.
