Det var värst vad ni vill ha dejtingtips! Klart ni ska få det. Julia Hallström har gjort den här gifen på mig som passar ypperligt för ändamålet, visst!! Men alltså. Att skriva ett sånt här inlägg är ju att skjuta mig själv i foten. Om någon jag dejtar hittar hit så kommer ju den personen kunna genomskåda mig omedelbart. Men vad gör jag inte för er!! Hur vågar man? Jag är nästan alltid nervös inför en dejt. Det har hänt att jag, eh, har shottat innan. Men min strategi är att tänka DET LÖSER SIG. För mig är det nästan alltid jobbigast innan själva dejten, och lite i början – nervositeten brukar släppa så fort jag har hängt med personen i en halvtimme eller så. Men grejen är att samtliga jag har dejtat har varit precis lika nervösa. Stammat, eller sagt märkliga saker, eller varit skakiga på rösten. Det hör ju till. Det ÄR läskigt att dejta. Fan, det är ju så fyllt av förhoppningar. Men man är ju två, att det ska bli trevligt och avslappnat är ju inte bara upp till en själv. Och det värsta som kan hända är ju att det inte är kul, och då kan man bara dra. Antingen genom en nödlögn: jag ska möta upp en kompis som fyller år, eller säga rakt ut: tack för ikväll, men jag tänkte dra hem nu. För några månader sedan skulle jag på en dejt med en person som jag hade träffat på Under bron och som sedan hade letat upp mig på Facebook. Jag hade svårt att minnas honom och kände mig rätt osäker på om jag verkligen var intresserad. Men jag tänkte: äh, jag träffar honom i ett par timmar, det kanske blir toppen. Redan innan dejten skrev jag därför att jag behövde dra vid åttatiden för att jag skulle fira en vän. Men när vi träffade så var det svintrevligt och ganska snart sa jag du, det där med att en kompis fyllde år, det var en lögn. Jag behöver inte alls dra. Så det är ju också ett sätt. Ju fler dejter jag har gått på desto modigare har jag blivit. Så är det ju med allt. I början är det svinläskigt, men med tiden blir det inte så farligt utan snarare spännande. Jag har, sedan jag varit tonåring, tänkt att ingen het person skulle vilja ha mig. Jag tänker fortfarande så nästan jämt, men nu försöker jag aktivt gå emot den tanken. När jag ser någon som intresserar mig så försöker jag därför VÅGA. Det finns så många heta och fina personer där ute som ingen vågar gå fram till för att alla tänker "inte ska väl jag". Så när jag får den där blir nervös och feg så försöker jag samla allt mod jag har och gå fram och säga hej. Eller lägga en lapp i fickan. Eller leta upp personen på Instagram. Det värsta som kan hända är att personen är ointresserad eller upptagen och då får det vara så (tips: om man lägger ut flera trådar samtidigt så blir man mindre sårbar om man får ett nej). Fast nu ska jag vara ärlig. Jag har bara lagt en lapp i en ficka en gång. Väldigt ofta fegar jag ur. Servitören på Pane Vino, han med diamanttatueringen, var exempelvis skitsöt men jag vågade inte fråga vad han hette. Ångrar mig väldigt mycket nu i efterhand. Kanske är det just den känslan – av att jag kommer ångra mig annars – som i många fall driver mig att våga. Vad ska man göra på dejten? Ett konkret tips är att promenera. Det vet ni ju att jag tycker om. Det gör att man slipper stirra varandra i ögonen och man kan snacka om omgivningen. Kanske gå ut på en brygga, klättra upp i ett träd (vadårå) eller doppa tårna i vattnet. Om det är svintrevligt kan man ju stanna till på något närliggande ställe och äta eller dricka något. Ett annat klassiskt alternativ är förstås att dricka öl på en bar. Ännu trevligare är att köpa på systemet och sitta i en park eller vid vattnet. Det blir omedelbart mycket mer romantiskt och *speciellt* då. Jag har en kompis som är SÅ bra på att slå ihop sitt kompisgäng med sina Tinderragg. Hon skriver typ "vi tänkte spela biljard nu, du är välkommen att joina". Jag ska försöka inspireras av det i sommar. På andra eller tredje dejten tycker jag om att ses dagtid. Nyktert. Kanske käka lunch i en park eller göra någon utflykt. Det är lättare att lära känna varandra så, tycker jag. Lista ut vad ni har för gemensamma intressen och hitta på något utifrån det. Tycker ni båda om konst? Ja, men gå på utställning då. Gillar ni mat? Laga något satsigt ihop. Ja ni fattar. Hur skapar man trevlig och avslappnad stämning då? Återigen: Här är ni två. Det är upp till er båda att bjuda till. Men här är några tips: Ställ öppna frågor. Alltså detta är ett så basic råd, men det är ändå viktigt. Ställ öppna frågor som får personen att tänka till. Om hen säger "jag pluggar Arkitektur på Chalmers" så frågar du "hur kommer det sig att du valde den utbildningen?" snarare än "jaha är det kul?". Obs att det har hänt några gånger att folk har sagt att de känner sig intervjuade, men ni är säkert mer smooth än vad jag är B-) Jag är ju så nyfiken!! En asvanlig grej är ju tyvärr att snubbar i allmänhet är mycket sämre på att ställa frågor och det har faktiskt hänt att jag har sagt "hallå, nu får du fråga mig någonting". Det är också heeelt okej att ha några anekdoter på lager som man kan dra upp när det passar. Folk gillar ju när man bjuder på sig själv. Det är inte nödvändigtvis att TA mycket plats (om man inte går till överdrift och bara pratar om sig själv dvs), utan man GER ju något till den andra. Personligen tycker jag jättemycket om när någon jag dejtar berättar om sina vänner och familjemedlemmar med namn. Liksom är inbjudande. Att dejta handlar ju också om att skapa en interna skämt och referenser. Lägg på minnet vad ditt ragg berättar, så att du kan återkoppla till det senare. Använd ditt raggs namn då och då när du tilltalar hen. Obs detta skriver jag enbart för att jag tycker så mycket om när folk säger mitt namn när de pratar med mig :-))) Känner mig sedd då. Ta på ditt ragg ibland när ni pratar med varandra. Lägg handen på axeln eller på knät. Det är uppenbart flirtigt och leder således över till nästa punkt! Hur vågar man ta steget till att hångla? Jo jo jo sen har vi ju det här med hånglet. Hur får man till det egentligen? Jag brukar nog bara göra det. Alltså samla mod, kliva fram, lägga händerna om raggets nacke och ba schmack. Eller fråga får jag kyssa dig? Också lite cute att fråga: när tänkte du kyssa mig då? Om man vill vara sån. Har ni redan varit fysiska mot varandra (gått armkrok medan ni promenerar, tagit i hens arm medan ni pratar eller tryckt knäna mot varandra på baren) så blir det ju lättare att börja kyssas. Mitt fejs efter fin dejt. Så hur vet man om det är värt att fortsätta ses? Alltså detta är det svåraste tycker jag. Jag har dejtat runt ganska mycket i jakt på att känna något. Det är ju det jag är ute efter: att verkligen bli pirrig. Ibland blir jag det. Ibland inte. Det är väl också det Tinder gör med oss – utbudet är så stort (i alla fall i Stockholm) att man kanske är för snabb med att avfärda folk. Att man inte investerar tillräckligt mycket i människor utan bara hastar vidare. Hur som helst: jag tänker att man åtminstone ska ge sina ragg två chanser (om det varit helt okej trevligt alltså, om det är uselt så kan du dra på dirren). Alla är nervösa vid första mötet. Det är omöjligt att förstå en person genom att träffa hen i några timmar. Andra gången man ses så brukar en del interna skämt och referenser uppstå, och det brukar bli mer avslappnat. Ingen jag träffar kommer kunna tick all the boxes. Men vissa saker ÄR ju viktigare än andra. För mig är det exempelvis attraktion, synkad jargong (alltså att man klickar humor- och samtalsmässigt) och någon form av intellektuellt utbyte. Att jag blir lite imponerad. Tyvärr kommer dessa tre grejer ganska sällan i kombination : ---- ) Det roligaste jag vet är när jag träffar någon som jag kan prata med utan att jag övertänker vad jag säger. Ja. Det är väl det som är att klicka. Om jag märker att jag blir tråkig och obekväm så brukar det oftast vara ett tecken på att vi inte klickar. Alltså, det behöver ju inte vara något fel på personen i fråga (och ibland ÄR jag ju såklart tråkig), men samspelet är ju viktigt. Ett av mina ex sa en gång "du lyfter fram alla mina bästa sidor, jag känner mig så rolig och bra med dig", och det tycker jag är ett så tydligt tecken på att det är rätt. På ett sätt så handlar ju dejtande om att försöka skapa en bild av sig själv. "Jag är en sån som ...". Men försök att inte använda det uttrycket (så jävla svårt, jag gör det ganska ofta) utan VISA i stället vem du är. Det är ju ganska lätt att falla in att vilja forma sig själv så att ens ragg ska tycka om en. Man kanske försöker anstränga sig för att sitta snyggt (snyggsida, någon?) eller använda vissa uttryck som man tror att ragget kommer gilla. Och det är ju helt naturligt, man försöker ju alltid mer eller mindre synka ihop sig med människor man möter, oavsett om det är vänner, bekanta, arbetskamrater eller ragg. Men de bästa dejterna jag har haft är när jag har släppt på den där självmedvetenheten och varit mitt vanliga bröliga småsunkiga jag. Om det funkar med personen – ja, då vet jag att det är värt att fortsätta ses. Sån här är ju jag. Detta är vad du (eventuellt) får. Några frågor på det? Och för tusan: Kan ni ge mig era bästa raggningstips? Jag har förlorat det som fanns kvar av min värdighet genom att skriva det här inlägget, men om du vill gå på dejt, please don't be shy <3 Jag lovar jag är jättesnäll.
