God morgon. Ligger i sängen och skriver det här från telefonen. Det är söndag och klockan är 08:17. Idag ska jag promenera bort till ett kafé och jobba med boken i några timmar, sedan kommer Sara hit med sina barn på fika. Johan sa att han vill baka en kycklingpaj till middag och så pratar vi om att skaffa Apple+ för att kunna se den nya serien Pluribus. Måste tvätta också. Och gå till återvinningen.Vilken vecka det blev. Ultraljud och KUB i måndags (nervöst först, sedan extremt gulligt) följt av författarbesök i tisdags, pregnancy reveal i onsdags och sedan två fester i helgen. Känner mig tacksam och glad men också lite överväldigad tror jag. Aldrig har något jag berättat på bloggen/instagram fått så många reaktioner? Vilket såklart är helt fantastiskt och rörande, men också knäppt eftersom en graviditet också är det absolut mest intima och privata. Jag och Johan har många långa samtal om integritet här hemma. Om hur vi ska tänka med bilder på barnet när det väl är här. Vi har inte landat i något helt än, det finns så många sätt att göra det på och det kanske inte heller behöver vara svartvitt, men det blir tydligt för oss båda att det (såklart) måste finnas riktlinjer och gränser. Jag har valt att blogga och ha en närvaro i offentligheten. Vårt barn har inte valt det. Men självklart kommer jag fortsätta skriva om saker utifrån mitt perspektiv, så som jag alltid har gjort, genom livets många omvälvande faser. (Uppdatering: Kände nu att jag inte mäktar med en diskussion om detta i kommentarsfältet, så kommer tyvärr inte släppa igenom kommentarer på ämnet, måste få fnula på eget håll först, borde kanske inte ens lyft frågan här).Har läst alla era kommentarer och vill säga tack för att ni tar er tid att gratulera oss och att samtidigt stötta varandra. Bebisfrågan väcker många känslor!! Idag stängdes dessutom insamlingen till Läkare utan gränsers arbete i Sudan och övriga världen och vi fick ihop hela 203 150 kr. Förstår ni hur mycket pengar det är?! TACK.Jag säger ju det. Vilken jävla vecka!
