Jag har spelat in min förlossningsberättelse i videoform! Den kommer längst ner i inlägget. Först tar vi några bilder från dagen då Sunna föds: Strax efter 04 på morgonen den 28 maj börjar jag få värkar. De känns som intensiv mensvärk som klingar av efter typ en minut. Samma dag ska vi in på konsultation för igångsättning (ultraljud och vaginal undersökning) eftersom det är en vecka efter bf. Trots att latensfasen verkar ha gått igång på egen väg, bestämmer vi oss för att åka in på undersökning. I värsta fall får vi åka hem igen. Här är jag sammanbiten mellan värkar. I väntan på taxin. Pirrigt! Tar värkar i väntrummet till ultraljudet. Så konstigt att jag liksom är helt normal mellan dem (i alla fall till en början). Som att kastas in och ut ur två olika världar. Här har vattnet gått och man har gjort en vaginal undersökning på mig. Du är 3-4 centimeter öppen så ni kan åka upp till förlossningen, konstaterar en barnmorska. Vi är så glada för denna nyhet. Jag dansar som Alex Cameron. Kommer upp till förlossningen. Nu har värkarna intensifierats. Får en balja saft och pannkakor med grädde och jordgubbssylt. Okej, resten kommer här:Förlossningen gjorde förstås ont men gick jättebra. Det var faktiskt inte lika läskigt som jag trodde. Och det var värt mödan. Vill skriva det här, svart på vitt, för att ni som är förlossningsrädda ska veta vad ni (eventuellt) tittar på. Vill hävda att jag har en positiv förlossningsberättelse, även om jag inte hymlar med just smärtan (ville ha bedövning men det hanns inte med). ❤️
