Hello everyone welcome to my blog. Såhär rakryggad var jag i onsdags. Hade på mig väst från Sezane (jag har stl S) och en tröja som mina småsyskons mormor har stickat. Såg ut som en karaktär i en julkalender? Efter jobbet mötte jag upp Kajsa, Maja och Bea. Vi gick på luciatåg i Storkyrkan, det var sjuor och åttor från Adolf Fredriks musikklasser som sjöng. Så rörande att lyssna till folk som nyligen kommit i målbrottet. Pirrigt att tänka på om de sneglar på varandra medan de sjunger, nån de är kära i, iförd fånig strut med gummiband under hakan (eller bak i nacken om man är lagd så). Lucian svimmade under konsertens gång! You had one job! Nej nu är jag dum. Hon blev ordentligt omhändertagen, allt gick bra. Sen käkade vi romantic dinner på Paganini i Gamla stan. Inte ett dugg otrevligt. Vi åt alla någon slags fylld pasta i hummersås. Gott. Så blev det torsdag. En dag jag utnämnt till Stora julklappsinköpsdagen. Men först skulle jag göra ett ärende till mig själv, nämligen prova ett par byxor på Jeanerica. Gick upp några storlekar för att kunna ha dem under magen, på höfterna. Behöver lägga upp dem men sen tror jag att de kommer bli storfavoriter. Jag har åtta brorsbarn och småsyskon att shoppa till, så det var framförallt det jag gjorde. Stod inne i en stor leksaksaffär och försökte hitta rätt bland träpärlor och piratkistor. Kände att jag blev yr. Insåg att jag inte ätit lunch och sneddade över Sergels torg för att komma till Joe and the juice. Och där. Medan jag väntade på min tunacado och drack mitt isvatten i stora klunkar, kände jag hur något bubblade till under naveln. Det var inte en vanlig hungerknorr. Det var inte heller gas! Det kändes på ett nytt sätt. En ... rörelse? Ja. Sedan dess har det fortsatt kännas precis likadant. Det känns typ som små bubblor som spricker. Fostret – nu tjugo centimeter långt – rör sig där inne. Det är märkligt, verkligen ailien. Av allt som hänt hittills de här senaste månaderna så är det här kanske det största? På kvällen kom Jaana hem till mig. Jag bjöd på fudge, clementiner och julcookies och så låg vi huller om buller i soffan och snackade. Obs, det är en gravidkudde i bild, inte två knän.Nu, när jag skriver det här inlägget, rör sig fostret igen. Hej på dig lilla kompis ❤️Läs också:Graviddagbok vecka 15 och 16
