Så börjar något växa.Så insjuknar man i något som är helt friskt.Så går man runt som om man är sjösjuk.Så drar man filten över huvudet och önskar att tiden ska gå fortare. Går den fortfarande om man hela tiden öppnar appen? Kollar kalendern? Sover middag varje dag på kontorsgolvet? Bokar in ett extra ultraljud?En vacker höst. En höst som gått långsammare än alla tidigare höstar. Att berätta för folk har varit mycket svårare än jag hade föreställt mig. Du behöver inte reagera på något särskilt sätt nu, men jag är gravid.Första tio-tolv veckorna, släng mig i väggen vad jobbiga de var. Sedan: En ljusning. Somnar med händerna ovanpå magen som fortfarande ser ut ungefär som vanligt. Men där inne lever någon.Min och Johans alldeles egna unge.
