Tack för alla kommentarer och grattisönskningar igår. Fan vad fina ni ÄR. Såg att jag förlorat lika många följare på Instagram under gårdagen som jag fått nya, och jag har verkligen full förståelse för om man, av olika skäl, inte pallar läsa om graviditeter. Det ska sägas: jag har ingen lust eller ambition att göra den här platsen till en mammablogg, men man kan räkna med nåt graviditetsinlägg i veckan eftersom jag ju alltid skriver om det som händer i mitt liv!I början, när jag mådde som sämst och allt kändes läskigt och främmande, var jag svältfödd på att läsa om andras erfarenheter, men jag upplevde att det fanns ganska lite att läsa och kolla på. Vecka 15 och framåt – massor. Men inte från de första skälvande veckorna. Så här kommer mina mobilanteckningar från vecka 5 och 6, och så tänker jag att jag följer upp det någon gång i nästa vecka.En graviditet räknas konstigt nog från första mensdagen i den senaste cykeln, därför var jag redan i vecka fem när jag plussade. Man får alltså några veckor på köpet, trots att allt är helt och hållet nytt. På väg till AW på Klotet den 5/9. Mådde illa och hade ont i huvudet, anade att något var på gång, men det var många dagar innan förväntad mens.6/9: Tog graviditetstest idag. Vaknade tidigt, gick upp, följde instruktionerna. Illamående. Det var negativt.Hade hunnit måla upp bilder av hur vi skulle berätta om det för våra föräldrar. Har ju mått illa.Men blir jag inte gravid den här månaden så vinner jag mer skrivtid. Det är bra. 9/9:Så illamående. Kommer och går hela tiden. Vet att jag inte borde hoppas. Negativt test i lördags, nu är det tisdag. Ena appen säger att mensen är sen (den är ofta sen), andra appen säger att den bör komma i morgon. Men illamåendet. Illamåendet. Blir darrig i knäna, varm och sedan kall, som att åka baklänges på ett tåg fastän jag sitter ner i en busskur när jag skriver det här.Kan vara pms. Kanske är jag sjuk. Kan vara placebo, att jag hela tiden tänker att jag mår illa och därför förstärker känslan.Huvudet hoppar många steg. Huvudet hoppar till hur vi ska berätta. Får inte. För tidigt. Måste sänka förhoppningarna.Framme i Lund om en halvtimme. Kommer gå raka vägen in på apoteket. I väntan på testresultatet. Rädd? Vi hade just plussat. Men strecket var så otroligt svagt, KNAPPT märkbart, så vi fattade inte om vi skulle våga tro på det. Helt fnissiga och konstiga.10/9:Hemma i Gröndal igen. Det regnar så mycket utomhus att trädkronorna ser grå ut. Det trummar och plaskar och skvalar. Jag har inte tänt lamporna än. Det luktar svagt av gammalt blomvatten och mögliga citroner. Jag är med barn. Jag har ett barn i min mage. Nej det har jag förstås inte, jag har något så litet som ett vallmofrö i min livmoder och enligt min app kan man fastställa graviditeten ”senare i veckan”. Men det senaste testet visade två tydliga streck.Häromdagen sa jag till Sara att jag önskar mig en bebis i födelsedagspresent. Hon skrattade, det kommer du inte hinna få. Nej, men en graviditet, sa jag.Jag vill inte ha en graviditet, inser jag nu, utan ett barn.Jag är så rädd för att bli trött och illamående när jag ska göra klart min bok.Jag hade inte tagit så här många tester (4) om det inte vore för illamåendet. Ringde Viggo. Jag har något att berätta, sa jag, och då hörde jag att han log. Han förstod. Det hände för tio minuter sedan, sa jag. Det HÄNDE för tio minuter sedan? upprepade han. Att jag plussade alltså, sa jag. Jag säger ett litet grattis nu, och ett större sen, sa han. Men det kommer nog bli jättebra, Flora.Jag vill googla hur vanligt det är med missfall. Ska jag? Ja. Vanligast innan vecka 12. 15-20 % av graviditeterna leder till missfall. Det är en av fem, eller en av sex.Vad ska jag ha för gravidstilHur väljer jag barnmorskemottagningBorde jag gå på rekommendationer eller ta den närmstaMen för att gå på rekommendationer måste jag berätta för någon 12/9:Jag ska bli mamma.13/9:Tiden har böjt sig. Går så långsamt. Det stämmer inte – jag försöker påminna mig själv om det – tiden går lika snabbt nu som förra veckan. Ändå. Vill att det ska gå sju veckor i en fingerknäppning. 14/9:Det drar i magen. Ett molande som om jag hade mensvärk. Fryser under duntäcket. Festar nykter.15/9:Vaknar illamående. Skönt att vara det, på ett sätt. Att kroppen talar sitt tydliga. Konstig i magen, gasig, spänd. Det drar som under mensvärk och det är tydligen så det ska vara. Hårda bröstvårtor. Jag ser som vanligt ut i spegeln. En tablett folsyra varje morgon.Igår kom tröttheten. Slog mig i huvudet som en slägga. Stod på Ica Liljeholmen och behövde ställa ner korgen på golvet, sätta mig på huk och bara vila lite. Omöjligt att promenera hem, för trött för det, fick ta tvärbanan. Jag la mig på soffan medan Johan lagade mat.Vill inte gå in för mycket i tröttheten, är så rädd att jag ska bli placebo-trött. Inte kunna jobba.Nu vet nästan alla kompisar. Vi kunde såklart inte hålla oss, dessutom märker de ju direkt om jag plötsligt dricker alkoholfritt. De är glada för vår skull, jag tror det. Men jag fastnar så lätt i en känsla av svek. Att jag lämnar en fas som vi alla har njutit av så mycket. Svårt att se vissa personer i ögonen när vi berättar. Speciellt de som är singlar. Säger det till dem: man får ha flera känslor i kroppen samtidigt, ni behöver inte reagera på nåt särskilt sätt. Allt är okej.I morgon ska mamma få veta. Jag och Johan tar båten ut. Jag ska säga:Du ska bli mormor. Alice med tvillingar i magen och jag med ett litet frö.22/9:Nu har jag varit gravid i 39 dagar. Av dessa har jag vetat om det i 12 dagar. Jag är i vecka sex.Jag har ömma bröst. Jag mår illa. Inte så att jag måste kräkas, men som om jag vore sjösjuk. Jag behöver gå upp mitt i natten och skita. Magen är bubblig. Ibland gör den ont, som mensvärk. Jag är ibland så trött att jag måste sitta och hålla upp huvudet med handen. Jag har gråtit kanske 9 av 12 dagar. Trött på att vara nedstämd och ledsen. Det är inte bara hormonerna som ställer till det, utan också att jag hela tiden måste brasklappa för mig själv. Vad mysigt att fixa i ordning lägenheten för barnet, om det nu blir ett barn. Ingen mysig tanke får vara bara en mysig tanke. Allt ska tänkas och sägas med reservationer.Ja, det finns en risk att vi förlorar det här embryot. Men det finns också en stor chans att vi får behålla det. En åttioprocentig chans. Att det embryo som ligger i min mage kommer vara den som blir vår bebis. Vårt barn. Jag måste börja tänka så, tror jag, för annars kommer jag bli deprimerad?Häromkvällen sa Johan: jag vet att det är kämpigt för dig nu, med illamåendet och tröttheten och att du är nedstämd, men kom ihåg att den där lilla ärtan du har i magen kommer vara en person som vi kommer ha i våra liv, för alltid.Då såg jag framför mig Johan och ett barn som gör läxorna under lampans sken i vårt kök.Då grät jag.Vi har verkligen valt varandra nu, Johan och jag. Aldrig har det varit så tydligt. Här är han: pappan till mitt barn. Så glad att det blev han. 23/9:Igårkväll var jag på bra humör! Sprang utomhus, gick bra. Skönt att våga tänka positivt och våga visualisera. Har till och med pinnat bilder på bebisar bara för att komma i sinnesstämning. Fånigt, men det funkar.Kan man få missfall utan att man vet om det? Ja. Jag läser mig till att det kan man sannerligen. Kroppen fattar inte utan fortsätter med sina gravidsymptom. Men den 8 oktober ska vi göra ett tidigt ultraljud. Jag längtar. 24/9:Glad idag också. Men trött. Längtar hem till sängen och soffan, vill kolla på TSITP och inte göra ett scheit. Sover sämre nu än innan. Måste börja gå och lägga mig tidigare om kvällarna.25/9:Vaknade mer illamående än vanligt. Kanske behöver göra som Sara säger: lägga kex på nattduksbordet. Märker att jag lättare blir äcklad av kylskåpslukt och kladdiga tandborstar. Vill inte äta sånt som smakar för mycket på morgonen. Kokt ägg med salt funkade ok.Illamående på tunnelbanan. Har fortfarande inte spytt än, det är en vinst om något. Men å andra sidan gör jag inte ens det när jag är grovt magsjuk. Var på möte på förlaget igår och berättade för Elise att jag är gravid, eftersom vi kommer behöva justera tidsplanen. Boken skulle egentligen gå till tryck i juni men jag vill helst vara klar redan i april. Hon verkade inte tycka att det var ett problem. Jag får jobba på hårdare bara. Kanske går texten till redaktör redan i november-december.Mamma tror inte att jag kommer vilja åka till residenset i Rom i januari. Men jag ska åka.
