Jag frågar barnmorskan när bebisen kan komma som senast, i och med att hon är beräknad den 20 maj. Den fjärde juni vill man att hon ska vara ute. Jag försöker koda om min hjärna. Haka upp den på det bortre datumet. Det skulle kunna hända i natt, men det skulle också kunna hända om nästan en månad. Oavsett vilket är det kort tid kvar. Så kort tid kvar. Jag är mer uppmärksam på min kropp nu än tidigare. Förvärkar? Tecken på vattenavgång? Minskade fosterrörelser? Normal tillväxt? Varje dag är det något nytt som osäkrar mig, jag är nere och snurrar runt i oron, silar dy mellan tänderna innan jag kommer upp till ytan igen. Ringer förlossningen efter mycket om och men, bär alltid på en känsla av att jag tar upp tid för någon annan. Hon på andra sidan linjen är så snäll. Verkar inte alls tycka att jag ringer i onödan. Det är inget jag skulle oroa mig för, säger hon, men ring igen om läget förändras. Ta hand om dig, Flora. Sista rycket med Stortaxi nu. En ynnest att jag kan jobba från sängen. Ligger där med öppna fönster, uppbullad med kuddar och med pappersutskriften mot den runda magen. Känner den glatta, kalla ytan av blyertspennans ände mot läppen. Byter ut punkter och kommatecken. Stryker överflödiga ord. Under hela den här graviditeten har arbetet med boken varit något som mjukt knuffat mig framåt varje dag. Det har hjälpt mig att komma ut ur min kropp, ut ur min nya belägenhet som vissa dagar varit kämpig. Jag är så tacksam för att jag får jobba med något jag verkligen älskar. Upplever att jag mår bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan. Kanske för att jag vilar mer, duckar planer, svarar låter jättekul, vi hörs samma dag och kollar dagsform! Utanför fönstret blommar träden i olika omgångar. Det är grönt nu. Senaste avsnittet av Gravid vecka för vecka är hypermateriellt! Jag visar upp allt vi har införskaffat till bebisen. Titta på egen risk 😵💫
