Det blir vår. Utanför fönstret slår kastanjen ut sina blad. Jag fotograferar mindre än vanligt, går runt och bara tar in. Hon föds snart. In i den här våren föds hon. Jag tvättar hennes åkpåse, filt och solhatt och hänger dem att torka på sträcket i trädgården. Den lilla bodyn med orden Book Club Baby som har turnerat runt bland bebisarna i vår bokklubb. I källaren står väskan nästan färdigpackad. Vi satt på sängen och valde kläder. De här är fina, sa Johan, och de här. Svårt att förstå om hon kommer fylla ut eller drunkna i sparkdräkterna så vi packade några i olika storlekar. Jag la bebisfilten – bomull, hålmönstrad – mellan oss i sängen så att den ska lukta av våra kroppar när vi väl lägger den över henne. Vaknade till flera gånger under natten och kände filten där, mellan mig och Johan, och blev rörd. Jag går in i vecka 37 idag. När den här veckan är slut räknas graviditeten som fullgången. Tänk, min kropp vet hur den ska skapa en bebis?! Då vet den också hur den ska föda ut den. Kanske sker det inom den närmsta tiden, eller så kommer hon i slutet av maj. Jag måste vara tålmodig och än så länge känns det okej om det tar tid. Har hört flera säga att det är viktigt att trappa ner jobbet och börja ta det lugnt inför bf, för att främja oxytocinet i kroppen (som är avgörande för förlossningens framdrift). Ju längre du jobbar desto längre stannar barnet, sa gravidmassören. Det känns ganska självklart när man tänker på det. Är kroppen i stress vill den inte föda barn. Jag har många gånger suckat och sagt att jag önskar att Johan kunde bära barnet i stället. Att det är orättvist att det är jag som får göra uppoffringarna och belasta kroppen. Men nu känner jag mig tacksam över att att ha fått uppleva denna sinnessjuka transformation av kropp och psyke. Känner mig så nära ... livet. Vid barnmorskebesöket i tisdags konstaterades att bebisen är fixerad. Hon har hittat sin plats långt nere i bäckenet. Står på huvudet där (det gör mig fortfarande förvånad, att de flesta bebisarna står på huvudet så länge). Det kändes som en liten vinst. Jag har mått bättre både psykiskt och fysiskt den senaste veckan, kanske för att jag gick och tog en behandlande gravidmassage, kanske för att jag blev överraskad i söndags (tack, igen, tack), kanske för att jag slutat gå långa sträckor och försöker att inte flänga runt (min stegräknare säger att jag går ungefär 4000 steg om dagen nu). Men jag sover sämre, vaknar mitt i natten och har svårt att somna om, i appen står det att det är kroppens sätt att förbereda sig på vakennätter med bebisen. Vet att det är viktigt att jag fortsätter ta naps dagtid, när jag kan. Bilderna i det här inlägget tog Lamia på mig för drygt en månad sedan. Är ganska mycket större nu. Det var hon som skrev och bara: kan inte jag få fota dig med din mage? Jag lånade kläder från Maja på Main Nué och så tillbringade vi en eftermiddag i Lamias studio. Tycker det blev så fina. I det senaste avsnittet av Gravid vecka till vecka hänger jag med mina kompisar, bakar grönsakmuffins att ha i frysen, får besöka förlossningen och går på profylaxkurs. Jag pratar också om vänskapsrelationer och hur otillräcklig jag känt mig på sistone, när kroppen krävt så mycket vila. Tack för att ni följer med. Om ni har några graviditetsrelaterade frågor, vilka som helst, ställ dem nedan så svarar jag i nästa vlogg 🖤
