Måttliga till höga halter av al och hassel. Vaknar av att snoret rinner ur näsan. Jag kravlar ur sängen, magen blir toppig till formen av rörelsen, och vaggar in till toan. Ont i ländryggen, det strålar ut i vänstra skinkan. Täppt i näsan, andfådd. Hur låter jag egentligen, känner inte igen mina egna ljud. Svårt att ta på mig strumporna utan att stöna. Jag ser ut som en tant i den svarta blusen. Ljuset är skarpt.Går in i vecka 32 idag. Höggravid är man inte förrän i vecka 35 om man ska tro Google, men det är helt klart ditåt det barkar. Stort behov att bli ompysslad. Börjar gråta när jag skriver det, så pinsamt att se det svart på vitt såhär, som om jag tigger. Blir skrämd när jag tänker på hur många veckor det är kvar, ska jag må såhär nu? I morse, när jag satte på mig mina ringar, kändes de för första gången lite trånga.Jag har allt jag behöver. Jag har allt jag behöver. Jag har allt jag behöver.Fattar väl jag att det är hormoner som spökar. Men vad spelar det för roll, man känner ju som man känner. Den senaste veckan jag jag gjort dessa gravidrelaterade saker:Varit på stödsamtal på Södersjukhuset med fokus på min förlossningsrädsla. Fick träffa en så bra person. Tydlig och praktisk. Insåg under samtalets gång att jag inte känner mig så skraj längre. Visst kan jag fortfarande översköljas av en våg av nervositet när jag tänker på det, men det är inte samma panikläge som i början, då klarade jag knappt av att tänka eller prata om det. Men förlossningar har blivit det nya normala, typ? Kan till och med se fram emot det lite. Att vi ska få åka in dit tillsammans, Johan och jag. Att vi ska få träffa vår unge och få in den där brickan efteråt. Tvättat och vikt in alla barnkläder i storlek 50-56. Barnstorlekar utgår från barnets längd. Då förstår man hur små de är.Gått på min graviditetsanpassade träning på Nasci. Beställt en pilatesboll som ska komma vilken dag som helst. Tydligen bra att ha inför förlossningen, men också efteråt, när bebisen kommer. Man kan sitta och guppa på den om barnet är oroligt, i stället för att stå upp och squata.Haft grov panik över allt detta "boande". Det har gått från att vara jättemysigt och kännas högst angeläget, till att försätta mig i identitetskris. Känt mig som en liten hemmafru på 50-talet. Packat upp en stor beställning med apoteksvaror till både mig och barnet. Allt detta filmade jag förresten i en vlogg som kommer på tisdag. Och apropå vlogg. I mitt senaste Gravid vecka för vecka-avsnitt äter jag mig igenom alla cravings jag haft under graviditeten (man kan förslagsvis titta på avsnittet när man själv äter något). En slags mukbang där jag också pratar om hur jag kunde veta att jag var redo för att försöka få barn. Om när min kompis sa "testa det här, och se hur det känns". Berättar mer om det testet i videon.Puss och kram. Allt kommer att bli bra.Läs också:Gravidstilen
