Så går ännu en vecka och plötsligt är jag i tredje trimestern. Hoppla.Efter vecka 28 uppmuntras man sova på sidan, för blodflödets skull, vilket inte är helt lätt när man sovit på rygg hela sitt liv. Men jag ligger och kramar korvkudden och kanske kommer tyngden av barnet så småningom bli obehagligt, kanske kommer det helt enkelt kännas mer naturligt att sova på sidan snart. Vaknar tidigare och tidigare om morgnarna, som om kroppen förbereder sig på vakennätter. Säger till Sara att det nästan känns waste att bebisen inte redan är här, för då hade vi haft sällskap. Men det har vi ju på sätt och vis ändå. Bebisen ska stanna där inne och tjocka på sig. Den är så lång, 40 centimeter enligt appen, men väger än så länge bara runt 1,2 kilo. Äter middag med mina tjejkompisar och talar om brösten. Hur konstigt det känns att se dem ändra färg och form. De mörka vårtgårdarna som på något sätt lever upp till sitt namn nu. Alice sa att det kommer kännas annorlunda när bebisen är här och väl börjar amma (förutsatt att det funkar). Då blir det så tydligt varför brösten har förändrats. Nu är de i något slags mellanläge där de varken är neutrala, särskilt sexuella eller behållare av mat, och jag känner mig förfrämligad när jag tittar på dem. Har kommit på mig själv med att vända ryggen mot Johan innan jag fått på mig behån, för att jag blir generad. Måste sluta med det. Jag märker att jag längtar efter barnet på ett helt nytt sätt. Längtar till och med efter att Johan och jag ska åka in till förlossningen. Göra den grejen som ett enat lag, få uppleva det ihop. Vi pratar om vad vi ser fram emot när hon är här. Jag säger att jag längtar efter att hålla hennes fotsulor mot mitt ansikte – fötterna som hon då och då redan nu trycker mot mina höftben så att det kittlas. Att se henne sova på Johans bröst. Att sitta i soffan med fötterna på soffbordet och ha henne halvliggandes i mitt knä, så att mina lår liksom bildar ryggstödet på en solstol. Jag hade mörkt hår på huvudet när jag föddes. Kommer hon också ha det? Kommer hon få Johans bruna ögon? Inventerar kläderna vi lånat, köpt och fått. Nu har vi allt i klädväg för den första tiden, men det är många om. Om hon föds tidigt? Om det blir en kall vår? Att räkna antal plagg är att försöka kontrollera något som inte går att kontrollera. Läste att man skulle försöka ha saker klara åtminstone två veckor innan bf, ifall barnet föds tidigt. Det är elva veckor kvar. Ingen brådska med någonting alltså. Men jag tycker att det är skönt att få saker i ordning, att låta förberedelsen inte bara vara psykisk utan också konkret, materialiserad. Vi måste göra om garderobslösningen i sovrummet för att få plats med en större säng, klädförvaring och skötbord. Johan hämtar måttbandet, mäter och hummar. Förutom den här förkylningen som aldrig släpper så mår jag bra. Sara säger: jag brukar inte tänka på din pms, det är något som du själv klagar på, men nu när du inte har någon sån så märker jag skillnaden, hur glad du är. Hon har rätt, jag ÄR glad. Inte varje dag, men ofta. Jag känner mig svintaggad på att träffa folk, på att stanna uppe sent, är inte trött som i början och klarar mig väldigt bra på sociala tillställningar utan alkohol. Har fortfarande inte kommit igång med någon träning, men det är vad det är. Tacksam över att jag får må såhär. Att grundläget liksom är tillfreds. Tror att det har att göra med romanprocessen också, att det verkar som om jag kommer få klart allt, med god marginal, innan bebisen föds. Just i denna stund, när jag skriver det här, känner jag: det är så kul att leva.–––Läs hela graviddagboken, från vecka 5, här.
