Torsdagar innebär att jag publicerar utdrag från mina mobilanteckningar där jag för graviddagbok. Här är vecka 5-6Här är vecka 7-9Här är vecka 10-11Här är vecka 12-14Och här är vecka 15-16. 1/12:Vecka 17. Tvärbanan, måndag morgon, på väg till barnmorskan. Vi ska ha vecka sexton-samtalet, då man som gravid kommer själv, får frågor om hur man har det där hemma, egentligen.Jag måste komma ihåg att fråga henne om hon kan remittera mig till en sjukgymnast för bäckensmärtan. Måste också fråga om vilka resurser och extrasamtal jag kan tillskansa mig vad gäller förlossningsrädslan. 2/12:Jag och bebisen har tydligen olika blodgrupper. Jag är RH-negativ och bebisen är RH-positiv (vilket verkar gälla typ en av tio mödrar). Om barnets blod skulle komma över i mitt blod – vilket i så fall skulle kunna ske i samband med förlossningen, det är ovanligt under graviditeten – kan mitt immunförsvar börja bilda antikroppar. Dessa antikroppar kan i mycket sällsynta fall orsaka blodbrist hos barnet och försvåra framtida graviditeter. För att förhindra att antikroppar bildas får jag en spruta (som kallas profylax) i vecka 28 och ytterligare en spruta efter förlossningen.Om jag tyckte denna information var kul. Nej. Aldrig hört om detta förut? Och barnmorskan glömde skicka information så jag började googla i stället (man ska aldrig googla, jag vet detta). Bröt ihop på kontoret, grät så snoret rann, plötsligt jätterädd. Men kunskap ger trygghet, visst är det så? Bad om ett till samtal med barnmorskan och hon lugnade mig, sa att hon inte är ett dugg orolig, vi använder hängslen och livrem och håller koll hela tiden.Visade sig att tre mödrar i min absoluta närhet har haft samma grej. Allt har gått jättebra där. Känner mig lugn nu. 2/12:Så ledsen idag. Ont i ländryggen och bäckenet. Ont att sitta i soffan, i fåtöljen, till och med att ligga i sängen. Allt är för mjukt, ryggen böjs på ett konstigt sätt. Huvudvärk också. Vill gråta. Den gula platsen på tunnelbanan är ofta upptagen av någon som inte ser ut att behöva den, men vad vet jag? Jag vågar inte be om att få sitta. 7/12:Drack öl med Johanna. Jag pratade om att jag nog är lite i en identitetskris? Kan inte riktigt identifiera mig med att vara En Gravid Kvinna och har haft ganska svårt att acceptera förändringen, att det här är the end of an era. Alla fredagar och lördagar på barer med kompisarna, vad händer med dem nu? Då kollade hon på mig och sa att jag skulle tröttna på det där livet förr eller senare. Saker måste förändras, annars blir det inte kul.Tror hon har rätt? Det låste i alla fall upp något.Inte haft ont i bäckenet på hela helgen men har också tagit det jääääkligt lugnt, fysiskt.Det är så mysigt att vara gravid. Känner mig så lycklig över det faktiskt. 9/12:Vecka 18.Är på så oerhört bra humör? Tror det kommer inifrån. Mjuka, snälla hormoner.Ramlade i trappan idag. Halkade på mina sockor och dråsade ner med rumpan. Blev initialt rädd. Har jag skadat barnet? Men det var bara armbågen som gjorde ont. Skrev till barnmorskan men hon sa att så länge jag inte har slagit i magen eller bäckenet så behöver jag inte oroa mig.Så då oroar jag mig väl inte.Känner mig fin i min runda mage. Äntligen passar ett par av gravidbrallorna jag köpte på Sellpy. Skönt med en tydlighet typ? De kostade 45 spänn och ser ut som nåt jag hade haft på mig annars också, bara med lite mer plats för magen. Jag och Johan gör planer för föräldraledigheten. För hösten. Franska rivieran? 10/12:Åkte hem till farmor idag. Hon frågade mycket om bebisen, hur jag mår, hur Johans föräldrar reagerade när de fick veta. Hon klappade magen.Den knotiga, varma handen.Farmor föddes 1924. Mitt barn kommer födas 2026, 102 år senare. 11/12:Drömde att jag fick en son. Med pannlugg, plutmun, blond. Svingullig. Jag tog honom till bröstet, jag bar honom i famnen och visade upp honom. Mallig. Kolla mitt barn.Det var inte jobbigt att titta till honom titt som tätt. Tvärtom gladdes jag över det.Vaknade och insåg: det var Yrsas barn jag hållit i min famn.Vaknade och insåg: det är hans tvåårsdag idag. 11/12:Julhandlade. Stod inne på World of Toys och kände hur livslusten och beslutsfattandet rann ur mig. Insåg att jag inte ätit lunch. Tog det mogna beslutet att inte tvinga mig till att shoppa julklappar innan jag intagit föda.Korsade Sergels torg för att komma till Joe & the juice. Beställde en tunacado och ett glas isvatten. Satte mig ner, drack av vattnet och där.Där.En rörelse i magen som kändes ny.Kändes såhär: Oooaa.Det där var inte en knorrande mage. Ingen gas. Det där var min bebis som rörde på sig.Hjärtklappning. 13/12:Som små bubblor under naveln. Mjuka pet, speciellt på kvällarna när jag ligger ner. Igår kunde till och med Johan känna det utifrån. Det är hisnande. Berättade för (barnfria) kompisar men de bytte snabbt ämne, kan inte förvänta mig att de ska reagera på något särskilt sätt. Men det känns så stort. Nu händer det, liksom.(Ps. Vill fortfarande inte ha tips och råd – de gör mig tyvärr mest överväldigad även om jag känner värmen ❤️ – och jag vill absolut inte se några skräckhistorier i mitt kommentarsfält. Det här är inte ett vanligt forum utan en personlig blogg där jag läser varenda kommentar.)
