Torsdagar är graviddagboksdagar nu för tiden. Här är vecka 5-6, här är vecka 7-9. 13/10:Går in i vecka tio idag. Embryot kallas nu foster och har redan tår och fingrar. Storlek? Som en oliv.Berättade för hela släkten nu under arbetshelgen. Vågade efter ultraljudet förra veckan. Alla förstår ju att saker fortfarande kan hända. Aren berättade för grannpojkarna att jag har en bebis i magen. Flera gånger sa han att bebisen åt det som jag åt. Ballerinakex, soppa, det är mat till bebisen också.Sovit mycket sedan jag kom hit till Hälsingland. Märker att det påverkar illamåendet till det bättre. Har blivit lite sjuk, ont i halsen, men mår bra i övrigt. Längtar så till 10 november, att göra KUB, att berätta för folk. 13/10:Froste ringde mig.– Jag tänkte på det där du sa om förlossningen. Att du är rädd.* Men jag vill säga att jag vet hur stark du är, både fysiskt och mentalt. Tänk på allt du har gått igenom som du har övervunnit. Det finns så mycket resurser att tillgå. Jag är helt säker på att du klarar det.Inser att jag tänkt på min förlossningsrädsla som något statiskt. Jag är rädd för att föda. Punkt. Men det är klart att det inte behöver vara så. Jag har varit svinrädd för att köra bil. Drömt mardrömmar. Alltid varit rädd för trafiken. Och nu kör jag. 14/10:Speglar mig tidig morgon. Syns ingenting på magen, den är platt. Har jag till och med gått ner i vikt? Skulle kunna vara så, eftersom jag inte druckit en droppe alkohol på sex veckor. Vad fan.16/10:Bröt ihop totalt igår kväll. En känsla av att vara totalt missplacerad. Känner mig ensam här på landet, även om det är självvalt att åka hit i tio dagar. Samtidigt känns tanken på sociala sammanhang där hemma rätt jobbiga. Vad har jag ens att komma med? Men att vara hemma och ruttna i soffan känns också klaustrofobiskt. Bad Johan rabbla sånt vi kan göra i höst som inte innefattar fest. Ha middagar. Gå på bio. Åka på utflykt med Moa, Erik och Eva i deras nya bil. Promenera i skogen. 17/10:Aldrig haft såhär bra naglar. De skivar sig inte längre? De är jättetjocka?Jag är inte ensam. Jag är ju här med fostret som guppar runt där inne. 17/10:Måste lägga mig ner efter jag har ätit. Värsta illamåendet är då, efter frukost, efter lunch, efter middagen. Kanske borde äta mindre portioner, oftare. Men det är så konstigt att hålla på så.Längtar hela tiden efter senare.Kollar kalendern flera gånger om dagen som om det skulle kunna gå veckorna att gå snabbare. 21/10:Vecka elva nu. Gått runt och sagt att illamåendet verkar avta, men i morse kräktes jag för första gången sedan jag blev gravid. Öppnade kylskåpet, kände lukten av en purjolöksgratäng, fick en omedelbar hulkning och var tvungen att KUTA till badrummet.Känner mig ut- och invänd nu.Har i alla fall ansträngt mig för att göra mig fin de senaste dagarna. Klär på mig omsorgsfullt, sminkar mig noga. Det hjälper lite mot känslan av att vara en slapp oduglig amöba.Kan det bara bli 10 november snart så att jag vet om ungen över huvud taget lever. Jag går inte runt och oroar mig egentligen, men tiden går så låååångsamt. Vill komma över krönet.Extremt svårt att skriva blogg just nu. Och bok. Känner mig mycket ointressant. 22/10:Drömde att jag var bjuden på en stor sommarfest men att jag sov genom hela dagen och missade allt. I drömmen vaknade jag upp ur min långa dvala och bara grät och grät. Varför väckte ingen av mina kompisar mig? Märkte de inte att jag var borta? 24/10:Johans föräldrar blev SÅ glada. Nästan gladare än vad jag hade förväntat mig. Blev så verkligt av att prata med dem.Helt varm nu. 24/10:Drömde att jag dödade ett barn. Brände kvarlevorna. Sedan sa jag: jag kan inte leva med att jag har gjort detta. Jag kommer ta mitt liv. 24/10:Jag tror kanske den värsta fasen är över? Vaknar piggare, gladare. Mår inte lika illa. Kan nästan inte tro att jag skriver det här men ... jag är sugen på AW och fest?! *tips undanbedes. Får så fint stöd av barnmorska och vänner och blir mest överväldigad när jag får för många infallsvinklar. Tack ändå ❤️❤️❤️
