Jag skriver det här från det vanliga kafét, vid elvatiden, där somliga dricker vin och andra kaffe. Madamen som jobbar här har börjat ställa fram en café crème på mitt bord utan att jag behöver lägga beställningen. Om hon bara visste hur mycket det förbättrar hela min Frankrikevistelse.Vårt barn fyller fem månader snart och sedan några veckor tillbaka har vi börjat ge henne smaksensationer. Alltså, det är inte meningen att hon ska mättas, utan hon ska bara öva på olika smaker. Vill använda veckans bebisblogg till att tipsa om en mackapär som vi tycker är väldigt bra. En smaknapp från Bibs! Man kan fylla den med vad som helst, utan risk för att bebisen sätter i halsen. Vårt barn har gladeligen smakat på cornichons, morot från vår kycklinggryta, tomatklyfta, vinbär och annat. En stor bonus är att hon håller sig sysselsatt en lång stund medan vi kan äta middag i lugn och ro. Dessutom verkar den skön att gnugga mot tandköttet. Tanken är att hon ska få börja äta lite mer mat när hon är ett halvår, men fram tills dess vill jag fortsätta låta henne smaka frikostigt på saker. Både neutrala smaker och kryddade.Ni som har introducerat mat till era bebisar, vill ni dela era (positiva) erfarenheter? Jag såg den här videon från Morgonpasset och kände att den tilltalade mig ("det är inte olagligt med kryddor" <3) När lillan kan sitta ordentligt, och blir lite äldre, känner jag mig lite nyfiken på babyled weaning/barnstyrd matintroduktion (så åt mina småsyskon när de var små) vilket innebär att barnet får hålla i exempelvis en stor bit sötpotatis, ett broccoliträd osv, och själv undersöka maten och ta tuggor. En klick hummus här, lite mosad avokado där. Då kan hon sitta med sin lilla bricka och hålla på, även om det blir kladdigt. Och så vill jag gärna att hon ska kunna äta ungefär samma mat som vi. Tänker att man väl får komplettera med skedmatning och amning. Men jag har lärt mig att man inte kan förvänta sig att saker man läser om ska funka i praktiken. Man kan förstås vara två matglada föräldrar och ändå få barn som bara petar i maten. Kanske att ett syskon glatt äter allt medan den andra vägrar. Jag fattar, jag fattar. Men om jag ändå ska unna mig att ställa frågan: ni som har matglada ungar, har ni gjort något särskilt?Orkar inte ha en nitisk metod som kräver att jag och Johan är små husmödrar som gjuter olika stavformade muffins. Vill att hon ska äta god, varierad mat, helst hemlagad. Men självklart kan man kasta in nån burk och klämmis här och där. Vad tror ni om det?(Minns när mina småsyskon var små och gick på kalas där det enbart låg morotsstavar, äppelklyftor och russin i godispåsarna. Den föräldern vill jag inte heller vara.)Ps. I vanlig ordning ber jag er att inte dela skräckhistorier. 🐣
