Fyra månader in och jag börjar få liiiite distans till den första skälvande tiden efter förlossningen. Allt med bebisar är ju högst individuellt, såklart, men kanske är du nyförlöst i detta nu, kanske behöver du höra att det jobbiga går över? Den här listan är i så fall till dig. Kvällsoro/kolik/magontS var ju en mycket missnöjd bebis den första månaden av hennes liv. Hon skrek två-tre timmar per kväll, vilket antagligen berodde på magont eller det man kallar kvällsoro/kolik. Små bebisar har outvecklade tarmar och muskler, de vet inte ens hur de ska trycka ut en prutt! Men det blev stegvis bättre med tiden. Efter en månad skrek hon bara i typ tjugo minuter per nattning, vilket senare blev tio minuter och så småningom ännu kortare, ibland inte alls (och ibland är hon en mycket arg dam).Nu har hon visserligen varit mer svårsövd än vanligt de senaste veckorna (4 month sleep regression förmodligen), men i övrigt går det verkligen inte att jämföra med den första tiden. Det här är såklart extremt individuellt, och vissa har det kämpigt mycket längre (behöver inga skräckhistorier i kommentarsfältet, tänk på de nyblivna mammorna, men jag ser er också, ni som kämpat i månader), men ibland tänker jag på hur tufft det var i början, och hur skönt det hade varit att kunna se in i framtiden och mötas av en NÖJD bebis. Rädsla inför natten Första månaden (kanske lite längre) kände jag en skräck inför varje natt. Så fort klockan blev 16 kom en kall ångest krypande. Nu börjar kvälls- och nattpasset. Trodde jag skulle känna så för alltid, men nej, det har gått över TACK OCH LOV. Upplever fortfarande en viss stress inför kvällen (jag kan aldrig veta säkert om jag kommer få vara uppe och ha egentid eller om min bebis kommer vara svårsövd och vilja amma osv) men det går inte att jämföra med den där känslan i början. Byta blöjor nattetidI början bajsade S efter varje amning (amningen triggar tarmen tydligen), vilket var skitstörigt (💩) eftersom ett blöjbyte på natten riskerade att göra henne klarvaken, vilket kunde innebära långa vakenfönster då jag satt och guppade på pilatesbollen och försökte få henne att somna om. Fick höra att en bajsblöja kunde svida men om jag ska vara ärlig så struntade jag ibland i att byta nån blöja, bara för att vi skulle få sova lite mer. Det var liksom pest eller kolera. Nu bajsar hon väldigt sällan nattetid, så det räcker med att byta blöja på morgonen. Tror det slog om efter typ två månader? Skönt skönt skönt.Inte kunna lägga ner bebisen i babysitter/på en filtHon störtvägrade att bli nedlagd fram till att hon var typ 2,5 månad! Då tyckte hon plötsligt att det var toppen att ligga i babygym eller sitta och leka med någon leksak i babysittern. I samma veva började hon också acceptera att sova i vagn, inte bara i sele. Tydligen är det jättevanligt att bebisar är närhetskranka i början, men det behöver alltså inte betyda att de kommer vara det forever and ever.Smärta i underlivetEfter sex veckor var stygnen fortfarande besvärliga, efter två månader hade jag fortfarande ont efter långpromenader och av att bära saker (hade s.k. tyngdkänsla) men efter tre-fyra månader kändes det ganska normalt igen? Otroligt. Vet inte vad som beror på knipträning/träning och vad som bara är att tiden har gjort sitt, men jag är så glad för det här. Känns fortfarande lite wierd att vara "intim" och jag hoppar/springer inte än men herregud det är ingen stress!Läckande bröst på nattenInnan min mjölkproduktion hade synkats med Sunnas matbehov kunde mina bröst verkligen läcka satan på natten. Nu gör de typ aldrig det längre.Långdragna amningsstunderHon ammar på typ tre minuter nu? Är det skryt? Förlåt. Men minns att jag satt i typ en halvtimme i början.Våra kroppar och bebisar är förstås helt och hållet olika, och det kommer definitivt komma nya utmaningar, nya svåra faser, men summan av kardemumman är att det mesta går över med tiden! Om du är nybliven förälder vill jag säga detta, och jag kan inte betona det nog:Du är så jävla jävla jävla duktig. ❤️
