Jag gjorde en frågelåda på instagram, skrev: ställ en fråga så svarar jag ärligt på bloggen. Kombinerar det med några mysiga bilder från i somras. Bara för att jag kan. Tre två ett, nu börjar blogginlägget: Finns det något tillfälle då du känner att du ångrar att du är "offentlig"? Vet inte om jag någonsin har ångrat det faktiskt. Är väldigt tacksam över att jag har de plattformar jag har, men jag kan besväras av det när jag ska lära känna nya personer, typ kompisars kompisar. Har jag en dålig vecka är jag övertygad om att folk tycker att jag är töntig/ytlig/korkad/egotrippad och det är ett märkligt utgångslänge. Sen blir jag ju synad i sömmarna på ett sätt som förstås är ganska påfrestande och vissa dagar blir jag mkt mkt matt. Hur går det med din hy? Mår du dåligt över den? Det går ganska bra, det har redan blivit bättre. Jag mår inte dåligt över den, men jag kan få lite panik när jag märker att det blir värre och värre, vilket det började bli vid jul. Många i min släkt har acne och jag trodde att den skulle försvinna när jag var 26 men tyyyydligen inte. Har fått inse att jag aldrig kommer ha sån smooth instagramhy eller en alldeles babylen rygg, hur mycket jag än behandlar den. Oroar du dig någonsin för din framtida ekonomi? Om du någonsin behöver byta jobb? Ibland. I våras gjorde jag definitivt det, när pandemin slog till så hårt och mycket blev inställt. Jag har ju tre jobb nu (blogg/instagram, författande/skribentjobb och skrivkurser), så allt står inte och faller på en sak, och det trivs jag med. Jag har inga csn-lån så jag kan utbilda mig senare om det skulle behövas. Jag är kanske på min ekonomiska peak just nu och då är det så. Vad tycker du egentligen om andra influencers som Bianca, Alice Stenlöf och Lovisa Barkman? Har verkligen noll koll på Lovisa Barkman förutom att hon har ett stort vågigt hår? Bianca följer jag extremt noga som ni vet. Hon är så otroligt talangfull när det kommer till underhållning, Sverige ska TACKA henne och hennes familj. Sen sitter jag ju jätteofta som ett frågetecken när jag tittar på vloggarna, det är som att hon lever i en helt annan värld där allt är lattefärgat och all mat äts ur kartonger eller filmas med blixt och där alla kinder är perfekt skulpterade och det förfasar mig – men det fängslar ju också. Jag är också väldigt intresserad av dynamiken mellan henne, Lovis och Lucas. Alice har jag ingen direkt åsikt om, är inte sååå intresserad, men brukar titta på hennes vloggar ibland. Gulligt att hon och Jireel är så kära. En influencer jag respekter högt: Therese Lindgren. Snällast på youtube. Gör sin egen grej. Och så jävla smart när det kommer till strategi och innehåll. Går du till psykolog fortfarande? Nä, inte gjort det sedan jag och farsan gick i familjerådgivning 2019. Men väldigt öppen för att göra det igen om det skulle behövas. Vill du ha barn med Johan (om du kan såklart). När i så fall? Ja verkligen. Alltid vetat att jag vill ha barn. Har inget "mål" för när, det viktigaste är att det känns bra då. Men det är inget vi planerar för nu, jag har hormonspiral och så. Skriver du på en ny bok just nu? Japp! Vad gör du när du har brutal ångest? Finns det dagar då du inte går upp ur sängen pga ångest tex? Jag har aldrig hanterat ångest genom att ligga i sängen en hel dag, måste ut, måste röra på kroppen, måste prata med någon, måste ventilera, måste ånga på! Är i det stora hela väldigt praktiskt lagd vilket gör att jag tänker: vad skulle få mig att må bättre nu, och så kan jag oftast ångesthantera genom att göra det. Men det betyder förmodligen också att min ångest är relativt mild? Har full förståelse för att man inte orkar greja med olika saker om man är deprimerad. När jag har ångest får jag svårt att prata (alltså rent generellt, blir mycket tystare, får svårt att använda rösten), det känns som att det flimrar inuti, jag har pingponghjärna om kvällarna och blir lättirriterad och lite innesluten i mig själv. Då ber jag Johan ta hand om mig (typ laga mat och klappa på mig), eller så ringer jag min mamma eller chattar med en kompis. Typ så. Har du inte tröttnat på restriktionerna ännu? Jo såklart men det är bara att hålla ut för vårdens skull. Varför vill du flytta! När! Var! För att något nytt ska hända. För att jag och Johan får skaffa något gemensamt. För att jag vill bo lite större (arbetsrum eller arbetsyta vore toppen) och kanske ha balkong eller badkar eller båda. För att jag antagligen kommer tjäna stålar på att flytta flera gånger (ni vet, jag har siktet på att köpa tomt en dag). För att det är kul. Men jag vet inte när, kanske nästa år? Om vi har råd. Det blir troligen till en annan lägenhet här på Söder. Hur mår du egentligEn? Mår faktiskt bra just nu!!! Blir absolut lite ängslig av att det går så förbannat lång tid mellan att man träffar kompisar och släktingar, men alla är ju i samma sits. Och såklart trött på läget generellt. Men snart. SNART. Hur ser du på att du ofta glorifierar ditt liv? Jag är en ganska positiv och liksom gasig person, har väldigt lätt för att känna mig tacksam och glad för saker. Så när jag skriver positivt om något så är det genuint! Skulle inte skriva typ "gu vilken fin kväll" om det inte VAR en fin kväll. Har mycket lättare för att hylla saker än att dissa saker. Där är man ju olika, men särskilt cynisk är jag inte. Är estetiskt lagd och gillar att fixa fint runtomkring mig. Greja och piffa och dona. Det är ett genuint intresse. DÄREMOT är det ju mycket som sker som jag inte skriver om, ängsligheter jag upplever i relationer, konflikter, svårigheter. Sådant som inte är till för allmän beskådan för att det rör andra människor än mig. Och det är väl där, i urvalet, som glorifieringen kommer. Men det tänker jag att följare och läsare förstår vid det här laget? Som bilderna i det här inlägget: för att ta de här bilderna så måste jag ju störa folk när de vill äta, jag och pappa kanske har blivit irriterade på varandra, barnen kanske har varit jobbiga, jag och Johan kanske har bråkat samma dag? Men jag kan ju inte outa andra hur som helst. Jag har inga problem med att ha detta i huvudet när jag scrollar i folks flöden. Men kanske är det för att jag själv bloggar och vet hur det är? Eller är det så, att man fortfarande inte kan se bakom folks piffiga bilder? En sak till: jag blir själv inspirerad när personer lyfter upp olika delar av vardagen och säger kolla, vad trevligt! Det är så mycket som är depp och stress och grått och trist och då kan det vara fint att bli påmind om vad man kan göra/äta/se. Lite så. Lite så! Fler svar kommer nästa vecka! ♥ Lajka om du tyckte kul.
