♦ Vill bjuda ut min kille som bor i Stockholm på dejtkväll, var tar jag honom? Middag på Racamaca och sedan några glas på vinbaren vid Reimersholme hotell kanske? ♦ Vem är mest kommunikativ i ditt förhållande? Tror vi båda? Upplever att vi kan prata öppet om typ allt. Men Johans kärleksspråk (lol) är mer fysiskt och mitt är mer verbalt. Jättejobbigt när vi hade distansförhållande, för då kunde han ju inte komma förbi och pussa och krama på mig som han brukar. Jag bara: buuuuhuuuu är du inte kär i mig? Och han bara: jo, eller hur menar du? Han fick öva på att uttrycka det mer verbalt och jag fick öva på att lita på att kärleken finns även när den inte kläs med ord. ♦ Ditt bästa tips för en bättre självkänsla. Gå i terapi. OM du har råd att betala privat, gör det, det är money well spent och då kan du lämna vårdplatser till de som inte har råd att betala. För köerna är ju real. ♦ Visste du precis vad du ville jobba med när du slutade gymnasiet? Nä. Men visste att jag ville hålla på med form eller skrivande. Jag sökte två utbildningar: grafisk design (Nyckelviksskolan) och kreativt skrivande (Södertörn). Kom inte in på den förstnämnda, men däremot på skrivarkursen och på den vägen är det! På riktigt alltså! Jag har alltid varit intresserad av att skriva, men att plugga skrivande fick mig att inse att det är ett hantverk som alla andra. För att utvecklas måste man gneta. En underbar, tillåtande insikt. Efter kreativt skrivande sökte jag till författarskolan på Jakobsbergs folkhögskola och det var under den här perioden jag började skriva Stanna. Bloggjobbet har alltid funnits med vid sidan av. Här är förresten några bilder från månaden då jag flyttade hemifrån som artonåring, blir helt blödig, att bygga det här hemmet var så viktigt för mig och Felix: ♦ Hur hanterar man nervositet? Jag var nervös hela gymnasiet. Behövde notställ så fort jag skulle prata inför klassen, klarade inte av att hålla i papper. Ville kräkas. Sedan, när jag blev äldre, släppte den där akuta nervositeten. När jag fick ägna mig åt det självvalda. Nu när jag blir nervös brukar jag tänka: okej, det här betyder mycket, det här är på allvar, och det är bra. Sara har sagt "är man inte nervös så är man inte proffsig". Men nu talar jag ju om jobbrelaterad nervositet. Du kanske är nervös i vardagen? Är övertygad om att du kan få hjälp med det hos en psykolog. En sak jag tycker hjälper MYCKET är att upprepa: världen kretsar inte runt mig. Folk bryr sig inte så mycket om vad jag gör. Och det är mänskligt att vara nervös i sociala sammanhang, de allra flesta är det, mer eller mindre. ♦ Hur njuter man av sommaren? Man tar bort instagramappen och är ute i naturen så mycket som möjligt. Badar och åker på roadtrips. Äter allt det goda. ♦ Kommer du nånsin podda med Frida igen? Inga planer på det i nuläget. ♥ Frida ♥ ♦ Vad irriterar dig? När folk (säkert jag själv ibland också) är kryptiska eller otydliga i chatt och sms så att man måste dechiffrera humör, budskap och stämning. Blir så ängslig av det, det är helt onödigt knussel! ♦ Min nya killes tjejkompis är negativt inställd till mig. Hur vänder jag det? Blir så ledsen. Haha vet du, en av mina föredetta pojkvänners tjejkompis STÄMDE TRÄFF med mig för att berätta om en rad grejer hon ogillade med mig. Efteråt sa hon "å vad skönt att ha det sagt, nu kan vi börja om" och jag bara satt där och grät och kände, fan heller. Fattar hundra att du är ledsen. Tyvärr pissar många tjejer revir gentemot andra tjejer, men det där brukar gå över efter ett tag! Tycker också du ska snacka med din kille så att han kan snacka med sin kompis. Ni är vuxna (antar jag?). Annars får du snacka med henne. Och så får vi gemensamt komma ihåg att vi ska vara så välkomnande vi bara kan när det tillkommer en ny partner i vänskapskretsen!! Kom ihåg alla: det är coolt att vara snäll.
