Hur kommer man igång med sin löpning?För några år sedan ramlade jag på segelbåten och skadade mitt bäckenben (ej kul). Efter det hade jag väldigt svårt att komma igång med träningen, hade helt enkelt för ont, men då gav min fysioterapeut-kompis Ellen mig ett träningsprogram som man ofta ger till kvinnor som vill komma igång med löpningen efter att de har fött barn. Det heter Couch to 5 k. I stora drag innebär det att man börjar smått (vi snackar gång och löpning blandat, första veckan är liksom "gå 90 sekunder, jogga 60 sekunder, upprepa 8 gånger i totalt 20 min") och stegvis springer mer och mer. Efter åtta veckor springer man fem kilometer utan problem, och man har dessutom inte skadat eller överansträngt sig längs vägen. Det finns garanterat sådana upplägg du kan googla fram, jag testade även att fråga chatgpt om ett sånt träningsprogram och det gick såklart också.Hur får man in bra tränings/löpningsrutin?Min devis är: hellre kontinuerligt och kort, än sällan och långt. Jag springer typ aldrig mer än 4 kilometer. Har typ alltid det i mig, även om jag är osugen, jag är ju klar efter 20-25 minuter! Tycker också det funkar bra att boka in löpning med kompisar, för då är det svårare att dra sig ur. Också: bättre att börja idag, än att tänka att det ska hända nästa vecka. Om ni inte hade bott i Gröndal, var hade du då velat bo i Stockholm?PÅ Mariatorget. 🤓 Runt Högalid/Zinkensdamm. Reimersholme. Det där området runt Metargatan. Eller Aspudden. Tips på mat hemma när man blir stormhungrig?Jag har alltid grekisk yoghurt och kakaogranola nära till hands. Lite honung på det och man är set. Jag tycker alltid att det är värt att köpa den största hinken yoghurt, för den håller jättelänge och då har man alltid mellis!!Har du några solskensberättelser från Kompisdejta-inläggen?Vet ni hur många som kommer fram och säger hallå hej förlåt att vi stör men vi vill bara säga att vi har träffats via din blogg och nu är vi bästisar. Det är det absolut mysigaste jag vet!!!! Om du har fått en bra kompis genom ett av dessa inlägg kan du väl berätta här i kommentarsfältet, så att frågeställaren kan se? ❤️ Vad är drömmen med skrivandet, om du får drömma utan att vara rädd för att bli dömd?A men typ att skriva en bok som välter kiosker OCH vinner priser samtidigt? En Stacken eller en Jävla Karlar, du fattar. Nu blir jag varm om kinderna. Nu är jag farligt nära delete-knappen. Men okej. Drömmer också att se nåt jag skrivit materialiseras på vita duken eller tv-skärmen. Och att bli utgiven i andra länder. Vill radera det här svaret men nu låter jag det stå kvar bara.Vad tycker du om böcker som trendar på booktok? Har du läst några av dem?Jag läser väldigt sällan fantasy, romance och feelgood, vilket väl ofta booktok-böcker är? Sorry för min okunskap, har inte Tiktok! Jag har läst Tomorrow, and Tomorrow, and Tomorrow och tyckte jättemycket om den. Tänkte läsa Cleopatra and Frankenstein nu i höst. Är jätteintresserad av vad som gör en bok till en bästsäljare, jag vill lära mig av det, och jag vill också njuta av en bladvändare ibland. Men generellt sett läser jag mest svensk litteratur, kanske främst eftersom det jag läser har en direkt påverkan på det jag skriver. Jag är nog lite fördomsfull också, jag tror inte att jag kommer älska samma bok som hundratusentals sjuttonåringar älskar, så då väljer jag hellre något smalare. Men jag har såklart blivit motbevisad många gånger! Om man resonerar så, missar man ju böcker som typ ... Harry Potter. Känns att som att när man kollar i ditt kommentarsfält så får du ofta kommentarer i stil med: ”Åh jag är så avundsjuk på att du har ett så stort kompisgäng…” eller ”Du har ju verkligen det perfekta drömlivet.” Vet inte om det är något du själv har lagt märke till eller om det bara är jag 😅. Är nyfiken på vad det blir för reaktion hos dig att läsa den typen av kommentarer? Jag kan förstå att folk skriver sånt. Mitt liv är ju på många sätt väldigt lyxigt, eftersom jag styr över min egen tid och lever dink-life. Men när folk skriver att jag lever ett drömliv undrar jag om de personerna hade pallat exponera sig själva så mycket som jag gör, i mina sociala kanaler, enträget var eviga dag. Jag tror typ inte det? Allt kommer med ett pris. Jag tänker att de flesta kommentarerna i det där stuket egentligen inte är riktade till mig, utan till andra läsare? Och det finns nåt fint i det. Att någon vänder på steken och säger: hallå, är vi fler här inne som inte har ett kompisgäng?Men det finns en anledning till att jag gör kompisdejtinginlägg! Det är för att jag tror att man, om man är ensam, i många fall kan ta ansvar över sin situation.Det ska sägas: Jag prioriterar relationer och kompisar över typ allt annat i livet. Det är liksom där jag lägger mitt krut! Jag satsar jättemycket på det! Det är mitt största intresse!Vi är olika i våra prioriteringar och behov, kanske lägger du krut på andra saker, och det är helt okej.Sen hoppas jag att man slutar läsa min blogg om man får en dålig känsla i magen av att vara här inne. Men vi är alla vuxna, så sådant tar vi själva ansvar för, eller hur?
