Hej Flora! Jag har en dröm om att en dag skriva en bok. Men liksom: hur börjar man? Jag tänker att jag inte har så mycket att komma med än. Känner att jag behöver leva lite först. Skriver varken dagbok eller några kortare texter, utan mest skolarbeten. Men vill ju skriva den där boken en dag. Hej! Gu vad kul att du vill skriva en bok! Häromdagen satt jag, Johan, Julia och Elias satt runt matbordet och skrapade lingonsylt och svampsås från våra tallrikar. De jobbar på arkitektkontor och jag skriver böcker. Utan att låtsas som att jag kan något om arkitektur så tycker jag att det är ganska intressant att jämföra olika typer av konstnärligt skapande för att lättare förstå kreativa processer. Vi pratade om just det du skriver. Drömmen om att en dag skriva en bok. Många författare har ju börjat så. Med en dröm om att skriva något långt, se sina ord tryckta svart på vitt mellan pärmar. Men om man går direkt från 1 till 100, finns det en stor risk att författaren i fråga kommer bli lamslagen av pressen. För att jämföra med arkitektur då. En som tycker om att vistas i vackra byggnader tänker nog inte "en dag ska jag rita ett hus", utan att fundera på hur vägen dit ska se ut. Det är ett långt lärande och prövande, där man för varje projekt kommer ett steg vidare. Man lär sig av sina misstag, man utvecklar sitt uttryck och sitt hantverk av att testa många olika saker. Jag vill inte på något sätt likställa en byggnad (låt oss säga, öh, ett bostadshus) med en bok, för det är verkligen två helt skilda ting, MEN, om man tänker på den estetiska och konstnärliga aspekten av huset, så går det kanske att jämföras med boken. Som arkitekt lär du dig att skissa mycket, att inte köra på första idén utan testa olika saker för att hitta ett spår att jobba vidare med. Antingen går du på en arkitektskola eller liknande, eller så lär du dig på andra sätt, genom att vara lärling kanske. Vad vet jag. Lite så kan man också se på skrivprocessen. När jag var yngre vågade jag inte ens tänka tanken på att skriva en bok. Jag visste inte hur jag skulle börja. Eller sluta. Eller skriva mitten. Men när jag började plugga skrivande så förändrades den bilden. Genom att gå skrivarlinjen började jag få in rutin på mitt skrivande. Jag har skrivit blogg varje dag sedan jag var tolv, men det här var något annat. Det nya sammanhanget gjorde att jag tänkte mer på orden. Jag blev mer medveten om vad jag såg, kände och upplevde. Jag började skriva fler anteckningar och kortare dagbokstexter. Genom att skriva ofta värmde jag upp mitt skrivande, som om orden vore cernitlera som värms upp i handen och sedan går att forma. Eller, för att använda en annan liknelse, som att värma upp inför ett lopp. Jag skrev en jäkla massa texter som jag aldrig kommer visa för någon, och jag skrev Stanna. Hålla andan har på många sätt varit en motreaktion till Stanna. Jag ville skriva något annat. Utan Stanna hade inte Hålla andan kunnat komma till. Jag är övertygad om det. Jag säger inte att du måste plugga skrivande för att skriva en bok, jag säger att du måste skriva. Och du måste läsa. För tänk när det är dags för dig att börja med den där boken, du sitter där framför Worddokumentet, du ser visaren blinka på skärmen. Du skriver "Kapitel 1" och har andan i halsen. Nu ska boken skrivas. Nu ska fanemej bli bra. Och absolut. Det kanske BLIR jätteintressant. Du kanske har marinerat hela berättelsen i dig länge, och dina studier kanske har gjort dig bekväm i skrivandet, men risken är att du direkt tänker produkt, snarare än att låta det vara utforskande. Och det gör skrivandet väldigt pressat. Så jag vill råda dig till att sänka ribban. Börja skriva vad som helst. Skriv dagbok. Skriv om din dag. Lista sånt som har fått dig att känna saker. Lirka dig in i minnen. Skriv anteckningar på mobilen. Beskriv folk du ser på stan. Samla. Håva in. Monika Fagerholm har sagt "tänk inte bok, tänk värld". Och för mig gör det processen roligare. När jag skriver på mitt nuvarande projekt vet jag inte var jag kommer hamna en kvart senare. Jag försöker associera så fritt jag bara kan. Ärligt talat så vet jag inte ens om det blir en bok. Det kanske blir spridda texter. Och i det här fallet så vill jag inte planera för mycket från början. Det jag vill komma till är följande: Försök få in skrivandet i din vardag. Det räcker med att du skriver en kvart (eller fem minuter!) om dagen. Det kan vara i mobilanteckningarna på mobilen, i ett långt sms till en kompis, i ett blogginlägg, i marginalen på din kurslitteratur eller i ett dokument på datorn. Men skrivandet är där, det finns med dig, det hålls varmt. Så när du väl sätter dig ner för att skriva Boken så är du redan igång, du är varm i orden. Och troligtvis kan du använda dig av dina dagboksanteckningar. Ofta finns historien mycket närmre dig än du tror. Det du ser med just dina ögon, ser ingen annan. Våga lita på det. Det är din superkraft som skrivande människa. Lägg ut anteckningarna framför dig. Finns det någon gemensam nämnare? Något som kan skruvas upp? Kan denna mosaik av texter byggas samman till en kronologi? Våga frångå verkligheten. För mig var det en nyckel när jag insåg att jag kan göra fiktion genom att förvränga mitt eget liv. Bingo. Genom att skriva ofta lär man sig snabbt att det mesta som skrivs aldrig "blir något". Och det är skönt. Jag skriver mig fram till mina karaktärer. Jag skriver mig fram till min handling. Jag dras än dit, än hit. Något jag skriver på måndagen ger mig en idé att utveckla på onsdagen, som leder vidare till något jag skriver på fredagen. Måndagens text kanske aldrig kommer att få se solen. Men den behövdes för att jag skulle kunna komma fram till fredagens text. Så skriv kontinuerligt. Bli varm i orden. Då kommer du att skriva en sju helvetes bok. Eller! Så skiter du i det jag precis sagt och gör din egen grej. Läs också: 4 tips till dig som skriver
