Veckans läsarfråga: – Flora, hur vet man att det är rätt att göra slut? När man har varit ihop länge och gör slut för att en inte känt sig kär på så länge måste det ju ändå vara rätt? Visst kan man inte vara 22 och fortsätta vara i ett förhållande som är bra/funkar även om man inte känner sig kär? Hej. Jag har flera potentiella svar på din fråga. Eller snarare teorier. Den första är: Det vet du inte förrän det är gjort. När mitt längsta förhållande tog slut, det som hade varat i fem år, visste jag det inte förrän efteråt. Då kände jag form av lugn i kroppen. Även i de mest panikartade vad-har-vi-gjort-stunderna kunde jag komma ihåg anledningarna till varför det tog slut. Jag tänkte precis som du, att vi var för unga för att vara bekväma. Att vi var för unga för att nöja oss. Att vi förtjänade att känna mer, utvecklas och utmana oss själva mer. Man kan också fråga sig: Vad är att vara kär? (Japp). En trygghet kan ju vara det finaste som finns. Är man en ängslig och turbulent person kanske det är just en trygg famn man behöver, och inte en passionerad förälskelse. Jag vill inte nedvärdera trygghet i en relation. Trygghet är en gåva. Men jag tror också att det kan vara viktigt att våga kliva ur sin safety zone för att lära sig mer om sig själv och därmed lättare förstå vilken typ av relation man vill vara i. Jag är så glad att jag har varit med tre människor som har lockat fram olika sidor av mig. När jag gick ur min senaste relation (för två veckor sedan) så var det ju för att vi hade svårt att se framåt och i stället saknade det vi hade haft. Det var så himla talande för att det var dags att gå åt olika håll. Men fruktansvärt jobbigt eftersom vi kände så mycket för varandra. Men vi orkade bara inte vara ledsna mer. En grej att fundera på är hur många procent av tiden som relationen känns bra och hur många procent som den känns dålig. Är det fler dåliga dagar än bra dagar så tycker jag att det säger dig självt. Men nu skriver du ju att ni har ett bra och fungerande förhållande så detta kanske inte är applicerbart på din situation. Men kanske på andras. Hur som helst: Klart som fan att du kan stanna i en bra och fungerande relation även om du inte känner dig kär. Men vill du det? Det är kanske ett ickesvar, men du måste nog ställa frågan till dig själv. Hejar på dig. Veckans låt: Andas med Linnea Henriksson och Tove Styrke. Dör på de sista 30 sekunderna. (tack bloggläsare Sandra som tipsade – jag har lyssnat på den om och om och om igen). Veckans resa: I helgen åker jag till Yrsas landställe med bokklubben. Vi ska göra det vi gör bäst: Hänga i en hög, laga mat, dricka vin och skriksjunga till Markus Krunegård och Vasas flora & fauna. Hade egentligen tänkt gå på Ellegalan men min kropp och hövve behöver landetluft och snällisar. Veckans mest tidskrävande: Lägenhetsannonser och lägenhetsvisningar. GUD vad tid det tar, även om det såklart också är fett kul. Om du sitter inne på köpa lägenhet-strategier, please do tell. Har hittills tittat på åtta stycken och lagt bud på tre, men har obvi inte köpt något än. Veckans läsning: Har svårt att läsa just nu men lyssnar på ljudböcker av Agneta Pleijel (som jag även ska intervjua i veckan!). Doften av en man, som hon läser in själv, är fantastisk. Veckans planer: Jag vill hitta tillbaka till mina rutiner. Är redo att gå in i jobbfokus igen. Jag ska prata ihop mig med min nya praktikant (SÅ KUL), fota ett par bloggsamarbeten och gå på några möten. Annars sitta på café och nöta. Skriva intervjuer, göra braiga blogginlägg (hojta om du vill läsa om något speciellt) och däremellan dricka vin med kompisar och förhoppningsvis gosa med mina småsyskon. Veckans citat: Nu startar vi veckan, hepp hepp!
