Det har trillat in frågor! Jag vässar pennan. Hur är det egentligen att bo i Stockholm? En stad att bosätta sig i på lång sikt eller baksidor?Först tänkte jag försöka ge ett generellt svar, men det insåg jag fort är lönlöst. Min känsla av Stockholm är såklart präglad av min uppväxt. Min medelklassbakgrund. Mina minnen. Jag växte inte upp i stan, men på Värmdö (och senare Nacka) i Stockholms län.Jag tänker ibland på Stockholms innerstad som Manhattan. Jättekul för oss som har pengar, jättesvårt för alla andra. Men jag tycker att Stockholm är en så vacker och kul stad. Alla gamla krogar. Vattnet. Postmoderna hus jämte institutioner från förrförra seklet. Konst, konserter, grönområden. Det finns något filmiskt över Stockholm tycker jag. Att ta båten ut till Djurgården exempelvis? Ah! Tycker också att många förorter är enormt fina. Många talar om Stockholm som elitistiskt och svalt. Jag upplever inte det. Men det beror nog på att människorna jag älskar och avgudar bor här. Kanske har jag också svårt att se min hemstad utifrån. Det är i alla fall väldigt ordnat och perfekt här, i innerstan och i närförorterna. Ställen som ska vara lite stökiga är ofta stökiga på ett uttänkt och tillgjort sätt. Det är kanske därför jag gillar de gamla krogarna.Dyrt är det också. En cappuccino på Bröd och salt kostar över 50 kronor, upptäckte jag häromdagen. Ett månadskort på SL kostar 1020 kr. Att hyra en etta kan kosta femton lök. I min kompiskrets ser det olika ut: Vissa bor i hyresrätt (i första eller andrahand) och andra bor i bostadsrätt. Vissa utanför stan, andra mer centralt. Vissa jobbar inom vården eller skolan, andra frilansar, är anställda som arkitekter eller ingenjörer eller butiksbiträden. Somliga pluggar. Vissa har barn, andra har inte. Det är såklart också en klassfråga, men folk runtomkring mig verkar ha det ganska bra? Men det senaste året har varit exceptionellt svårt för många, rent ekonomiskt. Huruvida det är en stad för dig har jag svårt att svara på. Jag vill såklart säga JA. Men jag kan förstå om man väljer att bo någon annanstans av ekonomiska skäl. Vad tycker du om skidåkning och fjällen?Om du syftar på slalom: Dyrt, meckigt och jättekul. Lärde mig åka i Järvsöbacken när jag var liten, sen åkte jag en del skidor som tonåring på pappas initiativ (mamma har hållit sig långt borta från slalombacken). Som vuxen har jag bara åkt skidor en gång och det var i Åre Björnen med min familj för två år sedan. Det var sviiiiinkul. Tog en skidlektion och det gjorde stor skillnad. Skulle vilja lära mig att åka längd bättre! Känns som ett otroligt sätt att omhulda vintern på.Kan du inte berätta mer om dina tidigare illustrationer?Hehe. Jo. Jag gick bild och form på gymnasiet och älskade att rita och måla. Framförallt i akvarell. Efter studenten fick jag några små illustrationsuppdrag och var inte långsam med att titulera mig själv som illustratör :D :D :D men jag tycker inte att mina grejer höll måttet och jag slutade när jag kom in på skrivarlinjen. Ett av mina nyårsmål är att börja rita igen. Vill hitta till ett kravlöst skapande där jag inte är så självkritisk, eller ska bedömas utifrån. Vill komma ifrån det här kontrollerade, pubertala manéret och teckna friare. Hur har det gått med lägenheten? Hur tänker ni kring nästa boende, lgh eller hus? Områden? Vi funtar på att lägga ut min lägenhet till försäljning igen, snart. Men om vi lyckas sälja vill jag kunna köpa i samma veva, och det kommer inte ut så många oBjeKt nu, så jag känner mig osäker. Jag vill helst bo kvar på Söder men vi kollar söder om söder också. Lägenhet, kanske en stor tvåa eller liten trea. Kommer du plugga vidare på högskola/universitet?Venne! Fyller 30! Ångest. Hur firar jag? Även bra present att önska sig? Grattis i förskott! Om du inte gillar att ha fest kanske du kan göra något annat kul? Åka på en liten resa till typ Bornholm med dina närmsta vänner eller någon du tycker om i din familj? Vandra i fjällen? Ta tåget till Berlin? Om du vill ha fest, vilket jag såklart starkt uppmuntrar eftersom du ändå fyller 30, kan jag rekommendera att ha den tillsammans med någon annan. Det är skönt med delat ansvar, delad uppmärksamhet. Är ni flera som fyller år 2024 så kan ni ju komma överens om att ni struntar i presenter och i stället går på en konsert eller åker på en resa. Kanske är det inte festen som ger dig ångest, utan att du fyller 30. Jag hör dig. Det som funkar för mig är att ha äldre förebilder. Någon som får det att kännas spännande att åldras. Och jag påminner mig själv om att alla gör saker i olika takt. Plus: lite sexigt att vara trettio, väl?Läs också:10 frågor om drömmar och skönhetsingrepp
