Sitter i bilen på väg hem från Hälsingland med mamma. E4:an någonstans i nivå med Tierp. Nu blir det blogg i realtid, jag frågar mamma saker, hon svarar. Hej mamma. Hur mår du idag?Ja hur mår jag idag ... jag mår bra för att jag har fått vara med dig! Att vara med dig, eller något annat av mina barn, gör mig alltid lugn och glad och liksom nollställd. Kanske har det att göra med att jag hade er så nära när ni var bebisar. Närheten mellan mor och spädbarn. Att ingen liksom kan ta ifrån oss det, trots att livet går. Vad är det jobbigaste med mig?Att du är snarstucken. Ja, ja. Vad tycker du är viktigt i livet just nu?Mina relationer till mina barn och min man och mina trädgårdsmästare. Och naturligtvis mina vänner. Jag jobbar på att bli en bättre vän till dem.Hur tycker du att det är att vara 60+?Jag tycker att det är roligt att vara verksam, och kommer att vara det länge. Samtidigt är det skönt att kunna blicka ut över ett långt yrkesliv och veta att jag faktiskt kan kosta på mig att ta det lite lugnare nu för tiden. Jag delegerar mycket till duktiga medarbetare och kan göra plats för skrivandet och andra roliga saker. Som att träffa mina barnbarn lite då och då, till exempel. För den som inte vet vad du jobbar med, vad gör du?Jag är trädgårdsformgivare och driver ett trädgårdsföretag med anställa trädgårdsmästare. Jag är självlärd och har jobbat i över tjugo år. Innan dess var jag barnboksillustratör. Numera har jag börjat skriva om trädgård och växter också. Och det är du Flora som har inspirerat mig att våga börja.Vad snällt sagt ... Vill du berätta lite om din nya bok som du jobbar med just nu?Jag skriver om vildrosor för att jag tycker att det är ett ämne i rosvärlden som har hamnat lite mellan stolarna. Människor tycker mest om förädlade rosor, alltså sådana som är fyllda med många kronblad, doftar fantastiskt, blommar hela långa sommaren och hösten. Men de tänker inte på att många av de här rosorna varken är särskilt friska, härdiga eller kan pollineras. Alltså får rosorna heller inga nypon, och det tycker jag är synd. Nyponen förlänger rossäsongen med en vacker fägring sent på hösten. De är bra för djuren också. Jag vill bidra till att rosodlare ska få lite nya vyer. Jag är ingen rosexpert, men är väldigt intresserad av estetik och trädgårdsform och det är den vinkeln jag har på ämnet. Den enkla blomman, som bara har fem kronblad, är det vackraste jag vet. Du är ju lite besatt av dina höns. Vill du berätta om dem?Ja, eller kär. Inte särskilt besatt.Okej, kär. Varför är du kär i dem då?Hönsen är som om de vore 60 år, allihopa. De går där lite sakta och pickar och säger gulliga grejer. Och så annonserar de självmedvetet och väldigt högljutt att nu har de lagt ett nytt ägg. De är kort sagt väldigt roliga. Ibland får de totalt spatt och flyger eller springer iväg som jehun och man undrar vad som har hänt – men så har det inte hänt någonting. Lite som klimakteriekvinnor.Har du någon favoritras?Dvärgstridshönorna. De är väldigt roliga för de är så nyfikna och lite löjligt tama sådär. Stridshöns är de som har höga ben och påminner om flygödlor, du vet. De säger tut-tut-tut i stället för ka-ka-ka.Vem är favoriten i hönsgården?Jura, men hon är död. Hon var så underbart mild. Och jag märkte att hon älskade mig. Hon var så vacker, hennes kam såg ut som en liten salmiakpastill. Ja, hon var så jävla gullig. Har du några idoler inom trädgårdsformgivning?Nej. Skoja. Ja ... Piet Oudolf och Ulf Nordfjell. De är självskrivna idoler eftersom de är fantastiskt duktiga och dessutom fortfarande verksamma. Mien Ruys från Nederländerna och Gertrude Jekyll från England är också inspiratörer. Jo! Beth Chatto som startade Chatto gardens i Essex i England. Hon är faktiskt min största idol. Hennes naturalistiska trädgård var som ett knytnävsslag i magen när jag såg den 2007 för första gången.Varför slutade du illustrera och började jobba med trädgård i stället?Det var helt enkelt en ekonomisk fråga. Jag var i 40-årsåldern och kunde inte klara mig på illustrationerna trots att jag var väletablerad. Det var ett ensamt jobb också, och jag är väldigt social. Saknar du att teckna och måla?Ja, jag gör det. Men ibland när jag vill känna lite på det, så öppnar jag mina rithurtsar och tittar och faktiskt luktar på mina gamla illustrationer. Och då tänker jag: vilken tid det tog. Vad härligt det var. Men också: vad mycket jag grät. Mitt manér var ganska tidsödande. Så det är skönt att stänga rithurtsen direkt. Nu ska jag göra några illustrationer till den här vildrosboken, men det blir bara enkla arkitektteckningar.Hur känns det då?Ja ... det tar emot. Jag tycker faktiskt att det är lättare att skriva än att illustrera nu för tiden. Om du hade varit i tjugoårsåldern nu, och fått börja om, hade du valt en annan yrkesbana då?Då hade jag gått skrivarskola kanske, fast det fanns nog inte riktigt då. Det är faktiskt skrivandet som är roligast just nu. Nu när jag tänker på det, så har jag faktiskt tyckt om att byta arbete ibland. Att lära mig något nytt och gärna lära mig det på egen hand. Du vet att man kan gå skrivarskola som vuxen också va?Jag kommer inte göra det. Det finns vissa saker som man bara ... nej då vill jag hellre gå och lära mig att stoppa upp fåglar.Ursäkta?Jag har alltid samlat på olika döda fåglar som jag har hittat. Som flugit in in fönster eller frusit fast på isen och sånt. Jag har tagit hem dem och lagt dem i min frysbox, jag har tänkt att jag ska stoppa upp dem någon gång. Jag tycker att det är otroligt vackert med uppstoppade fåglar! Och jag menar ... om de ändå är döda så kan jag ju ha dem och titta på dem? Pappa visade en gång hur man flådde en talgoxe. Det är faktiskt sant! Man använde en liten skalpell och potatismjöl så att man kunde rulla av skinnet utan att förstöra fjäderdräkten. En sån kurs önskar jag mig i julklapp. Tyvärr har jag just slängt hackspetten som låg i frysen, för frysen gick sönder häromdagen.
