Hur tänker du med kläder/stil? Har du några ledord?Jag skrev såhär till mina polare inför 2023: Vad är något du har behövt "unlearn" i ditt liv?När jag var yngre, i tidiga 20-årsåldern, var jag typ en moderator i sociala sammanhang. Om jag var på en middag så tyckte jag att det var jätteviktigt att alla fick lika mycket plats, jag såg för min inre blick hur kvällen delades in i tårtbitar och varje person skulle ha en lika stor tårtbit. Annars mådde jag P? Jag tycker detta är gulligt på många sätt, men nu förstår jag vikten vid att ibland bara kunna luta sig tillbaka och lyssna. Att alla samtal inte behöver vara sprungna ur frågor. Man vill inte alltid prata om något sårbart, utan i stället bara gagga. Samtidigt kan jag fortfarande tycka att det blir tomt om man aldrig checkar in hos varandra och kollar läget. Men det passar bättre i mindre sammankomster eller om man sitter lite vid sidan av. He he Din relation till mat idag? /En som kämparHej ❤️ Den är väldigt bra (gjorde en egenremiss till ätstörningsmottagningen SCÄ när jag var yngre och gick i behandling under ett halvår typ). Har en snäll hjärna nu, för det mesta. Matglädje är ett stjärtigt ord, men jag känner verkligen det?! Förr var mat så benhårt kategoriserat i mitt huvud som nyttigt eller onyttigt, men jag tänker inte så längre.Det jag kan se som en efterlämning av ätstörningen är att träningen är viktigare än innan. Kan få kroppsångest om jag inte har tränat på länge, typ som när jag hade ramlat på segelbåten och fick en bäckenbensskada och knappt kunde gå. Men jag tycker att mitt träningsupplägg nu känns väldigt schysst mot hjärnan och kroppen. Hållbart långsiktigt. Hoppas du får den hjälp du behöver. Det är oändligt mycket roligare här på andra sidan. Hur hanterar man känslan av att man inte vet vad man ska göra med sitt liv?En gång, när jag var hemma hos min då 90-åriga farmor, sa jag:– Det är så sjukt att man ska behöva ta ett beslut varje termin när man är ung. Jag pallar inte.Då svarade farmor:– Tänk vad härligt att du har så många möjligheter, fia. Och jag har tänkt på det där sedan dess. Att det faktiskt ÄR en sån jävla ynnest när man är ung (uppfattade frågeställaren som ung på bilden) att ingenting riktigt är bestämt än. Att man kan testa på saker, vad som helst! (Det kan man såklart senare också, men ni fattar).Testa dig fram. Sök någon utbildning som känns helt okej kul och gå en kvällskurs i något helt annat vid sidan om, till exempel. Ibland när jag tänker på manusförfattare till tv-serier så känner jag mig olyckligt kär. Jag vill ooooockså sitta i ett sånt manusrum, tänker jag. Finns det något yrke du känner dig olyckligt kär i? Det brukar vara en bra indikation.Det hör till att inte veta. Men två råd har jag:Om du varit sugen på att flytta utomlands, och har möjligheten, bara GÖR DET. Om det är något jag grämer mig över så är det att jag inte bodde i typ Paris när jag var yngre och lärde mig språket.Om du ska plugga – plugga något som ger dig ett jobb. På riktigt alltså. Du behöver inte göra det nu-nu, du har tid (ska erkänna att jag har googlat ditt namn och fått bekräftat att du mycket riktigt ÄR ung), men så småningom. Det är bra att ha något att falla tillbaka på, eller åtminstone kunna jobba deltid med. Du kommer antagligen vilja ha föräldrapenning och pension och sånt. Jag vet, det låter tråkigt, men så är det.Jag tror på dig!!
