Ska skicka in arbetsprov till drömutbildning snart, tänk så kommer jag inte in ... lite pepp??Burrrr det är en så läskig känsla. Men också mäktig. Om du inte kommer in får du komma ihåg att folk söker till skolor örti gånger innan de blir antagna. Det är troligen en så himla liten grupp som blir utvald, och den gruppen ska vara varierad i fråga om bakgrund, erfarenheter och ålder. Så om du inte kommer in: sök igen.Jag sökte en utbildning förra året som jag inte kom in på, men ångrar inte att jag la ner den tiden. Man lär sig så mycket på att göra arbetsprover. Att sätta ord på vad man gör och varför man gör det. Dessutom skapar man material som man kanske kan jobba vidare med på eget håll. Nu hoppas vi såklart att du får ett ja! Men om det blir ett nej så har jag skrivit lite mer om det här: Din ansökan har tyvärr inte gått vidare. Vilka otroliga glansiga naglar du har! Var gör du dom? Vad ber du om för att få sånna fina korta + otroliga färger? Mvh är helt okunnig i nagelvärldenJag gör dem på salong, en gång i månaden ungefär. Ofta för att jag har någon fotografering där jag ska hålla i olika föremål 🤠 Ibland gör jag dem i Skanstull (Ambience Beauty Salon), ibland i Hornstull (Nail bar de Chloé). Jag ber om gellack och väljer den färg jag för tillfället känner för. Jag säger att jag vill att de ska vara runda och liksom samma längd som själva fingret. Gillar inte när de är längre, det åker in så mycket smuts och skit då. Och så går de lättare av. I alla fall på mig. Det vanligaste dm:et jag får är frågan om vilket nagellack jag har använt. Nyfödd bebis utan namn, hjälp! (Flicka)Här är några vackra namn som jag själv inte kommer döpa en eventuell dotter till, för att jag känner andra som heter det: Lärke, Eva, Ethel, Doris, Edda, Yrsa, Lotten, Disa, Lena. Var ska vår nya segelbåt heta? Gärna tantigt och gott.Siv.Vad gjorde du i Karlskrona?Gjorde research inför ett skrivprojekt som jag är med och utvecklar! Mer än så kan jag icke säga Den största förändringen som hänt i dig sedan du var 22?Kanske en känsla av att jag klarar av saker? Att jag står stadigt på mina två fötter, att jag har självrespekt och tilltro gentemot mig själv och andra. Jag klarar av sorgen efter någon som dör. Jag klarar av separationer. Jag kan fucka upp och sedan säga förlåt och försöka gottgöra. Jag kan förhandla och argumentera och också lägga mig platt och inse när jag har fel. Jag tycker inte längre att mat är farligt. En känsla av att jag är kapabel? Den känslan hade jag nog inte riktigt när jag var 22.Jag har skrivit mer om de senaste tio åren här: Mycket kan hända på tio år.
