Bussen till Yrsas lantställe i början av december. Sova med raggsockor och hålla igång brasan (och glömma bort att hålla igång brasan). Redigera bokmanus och prata skrivande. Dricka vin och titta Netflix tills vi använt upp vårt internet på mobilen. Läsa. På fredagskvällen tutar det från parkeringen. Ut ur bilkroppen kliver Alex, Sara, Andrea och Lollo. Vet inte hur många gånger vi varit där tillsammans nu. Kanske fyra? Alla vet var chipsen finns och skärbrädorna och hur viktigt det är att trycka till kylskåpsdörren. Men ingen kommer ihåg att hålla igång brasan förutom Yrsa. Jag har förberett ett Book club babes-quiz och en av dagarna bakas det lussebullar i form av BCB-bokstäverna (fast det är kanske bara vi som kan se att det står det). I år har vi bokklubbat i fem år. En promenad ner till havet. Mina jägarinnor. En långsam morgon i varma tröjor. Och sträcka på sig som en katt. Läsa klart bokklubbsboken (De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour) och sedan klubba. Den får 2,8/5 i betyg, men bara en av oss hade läst ut den, så kanske är det inte helt rättvist. På Instagram skriver vi om boken: Eva Nour är en pseudonym – hon är journalist och har skrivit sin pojkväns historia men bytt ut namnen för att skydda honom och hans familj. Vi pratade mycket om det svåra i att skriva någon annans berättelse, att vi aldrig tycktes komma helt nära Sami. Däremot uppskattade vi verkligen att läsa en krigsskildring från Syrien, det var helt nytt för oss alla. Vakna lilla hjärtat. Ni <3
