För några veckor sedan fick jag chansen göra ett samarbete med Vasamuseet: nämligen att bjuda mina kompisar på guidad visning. Var mycket pepp på detta som ni kan se! Var hälsade! Ia fotade mig precis när Hedvig kom gående. Hej charmtroll! Mitt kameraobjektiv (som inte är vidvinkel) gör inte riktigt museet rättvist, för det är SÅ mäktigt att kliva in och mötas av det enorma Vasaskeppet som tronar i mitten. Ett gemensamt WOW gick genom lokalen. Och det är inte ens en överdrift. Är så fascinerad av hur byggnaden är uppförd. När skeppet Vasa flyttades in, så var dockan i botten på museet vattenfylld. Gaveln mot sjön var öppen, så skeppet drogs in i dockan, dockporten stängdes för sista gången och vattnet pumpades ut. Det är 18 grader året runt där inne, och ganska mörkt. Allt för att skeppet ska bevaras. Här är Klara Tuva, Hedvig, Alice och vår guide Emelie! Varje gång jag går på museum och får guidad tur (antingen genom en livs levande Emelie eller genom hörlurar) tänker jag att det är SÅ ett museum ska upplevas. Med anekdoter och fakta som gör att det man ser blir mer begripligt. Ändå skippar jag det ganska ofta av ren lättja. Får bli ändring på det. Alessandra anslöt också! Hon hade med sig sin sju veckor gamla (gamla känns som ett konstigt ord i sammanhanget) son Elton. Det var första gången jag träffade honom och det hisnade i precis hela mig av att se dem tillsammans. Den första bebisen i mitt kompisgäng <3 Hej hej lilla hjärtat. Han sov genom hela turen. Tyckte säkert att det var mysigt med alla dova ljud och hjul vagnen som rullade runt i lokalen. Okej men nu måste vi snacka om skeppet! Beställningen att bygga Vasaskeppet kom år 1625 från kung Gustav II Adolf, som ville att Vasa skulle vara en seglande reklampelare för hans Sverige. Skeppet var mycket färgglatt och ombord fanns cirka 700 skulpturer. Inte alls kamouflerat för ett krig, men utseende är ju allt man behöver ;))) Det sjösattes 1628 och hann segla en kilometer (!) innan det kantrade och sjönk. Livets antiklimax förmodligen. Tjugo minuter av lycka, men sedan: blubb blubb. Hon hade varit för tungt lastad med dubbla kanondäck. Ett felbygge helt enkelt. Who to blame? Flertalet personer givetvis, men den holländske byggmästaren Henrik Hybertsson och hans fru Margareta kan inte ha varit så populära under 1628 … Och Gustav II Adolf hade lite hybris. Det var ju hemskt också förstås. 30-50 personer dog. Vasa bärgades den 24 april 1961, 333 år efter att det sjönk. Tänk om man hade vart med på den tiden va. Hade suttit bänkad framför televisionen!!! Det var också vad folk gjorde då. Teveapparaterna var liksom slutsålda. Det var den största internationella direktsändningen dittills. Skeppet Vasa kallas också för världens största pussel – med över 40 000 bitar att sätta ihop. :-O Man kan ju tro att det bara var män som arbetade med bygget av Vasa MEN NEJ det fanns massor av qvinns med i bilden. Brita, Ylva, Beata och Margareta till exempel. Alltid närvarande, men sällan sedda. Tills nu! Det finns en utställning på museet specifikt om de här kvinnorna. Om jag förstått det rätt så ska den här informationen inkorporeras med den övriga utställningen framöver. Bra! Och på tiden! För det är ju såhär det är med historieskrivning. Problemet är förstås inte att kvinnorna inte var närvarande – utan problemet är att det bara har skrivits om männen. Ny forskning visar att kvinnornas handlingsutrymme var större än vad man kan tolka från lagtexter. I verkligheten var kvinnorna alltid där, redo att axla nästan vilka arbetsuppgifter som helst. Exempelvis var det vanligt att kvinnor hade ansvar över affärsrelationer och ekonomi på 1600-talet. Katching. Här har vi en av dem, Beata! De har alltså hittat ett kranium och kunnat lista ut hur hon såg ut, bara baserat på detta. Sånt är så hisnande tycker jag. Hörni, det var så spännande. Gå och se Kvinnorna! Nästa specialvisning om Kvinnorna ges den 4 december kl 11:30. Uppenbarligen passar det för både den äldre och yngre besökaren (även den som chillar i barnvagn). Och för oss tjugo någonting:ar. Vanliga guidade visningar runt skeppet ges flera gånger dagligen. Kan också rekommendera att gå till Vasamuseet med ett kompisgäng på en vardag. Det var så lugnt och skönt på museet då. Sedan följde vi skaran av farbröder och tanter in i föreläsningslokalen. Där det serverades afternoon tea! Ia! Som seglar det här bloggskeppet (hehe) tillsammans med mig. Två tummar upp. Vi lyssnade på en föreläsning om kvinnligt hovliv på 1600-talet (Drottning Kristina är ALLT – kan rekommendera P3 Historias avsnitt om henne!). Just de här föreläsningarna med afternoon tea är fullbokade i år men det kommer finnas tre nya tillfällen under 2019 (möjliga att boka från januari). När vi kom ut igen hade det börjat mörkna. Alice! <3 Vi sa hejdå för att sedan mötas upp igen två timmar senare och fylla upp hela nedervåningen på en indisk restaurang. Fin jäkla fredag! Annonssamarbete med Vasamuseet.
