Igår morse gränslade jag en iskall cykel och trampade ner till Skeppsbron. Det var fyra grader ute, men varmare intill fasaden på Skeppsbro bageri. Hade frukostdejt med Michaela som är manusförfattare. Vi hade bestämt att vi skulle ses och prata om skrivande och det gjorde vi. Pratade om att skriva dialog. Att skriva om sådant som kan uppröra andra. Att skriva om sådant som känns riskfyllt. Att det måste kännas riskfyllt. Att hjärnan spelar oss spratt, låser in händelser, säger, det här får du inte röra. Men så kanske man ska skriva om just det. En underbar bricka för 145 kr. Will be back. Men kommer kräva morgonsol då också. Sedan kramades vi hejdå. Jag var på ett fint humör. Sa till Michaela att jag kände mig mild. Trampade till kontoret. Satt där och försökte förbereda mig inför den här dagen. Onsdag alltså, dagen då det här inlägget publiceras. För idag kanske det är någon av er som slinker in i en bokhandel efter jobbet och kniper ett exemplar. Kanske! Kanske lägger någon av er i soffan ikväll med ett glas vin och slår upp den första sidan. Kanske. Den tanken gör mig, utan omskrivningar, pirrig.Någon frågade mig vad boken handlar om. I stora drag är det en uppgörelse mellan en (vuxen) dotter och hennes pappa. De försöker möta varandra under några stormiga sommarveckor i Bohuslän. Det är en berättelse om svartsjuka. Om människor som helt går upp i kärleken. Om prick en vecka kommer jag till Pocketshop på Götgatan i Stockholm och pratar om Här ruvar havet med min förläggare. Gjorde samma i Göteborg under bokmässanhelgen, det var så himla mysigt. Den här gången sker det i Stockholm alltså. Det är gratis, norpa din plats genom att maila gg@pocketshop.se. Läs mer här.Nu ska jag lyssna på bokens anthem, sluta ögonen och andas i fyrkant. Tja.
